Varje kungapar behöver en arvinge, men det är också nödvändigt med en reserv. Den höga barnadödligheten gällde länge även de högsta skikten i samhället. Att stå utan reserv kunde vara en katastrof för en kung, i en tid när det inte var självklart att en dotter kunde ärva tronen.

Äldsta sonen skolades tidigt in i rollen som kronprins, medan en yngre son fick finna sig i att spendera sitt liv, fram till att den äldre brodern fick egna arvingar, i en sorts limbo. Reserven kunde inte framhäva sig själv, och dra ljuset från sin äldre bror, och det var ofta svårt att hitta rätt partner att gifta sig med. Partnern skulle vara drottningmaterial, men samtidigt nöjd med en mer undanskymd plats. Reserven hade  ofta sämre förutsättningar att ta över tronen, och sämre självförtroende.

 

Arthur och Henry

Den 2 april 1502 förändrades livet för en av engelsk historias reserver. Den dagen dog Henry Tudors och Elizabeth av Yorks äldsta son, Arthur. Arthur var bara 16 år gammal, och nyligen förenad i äktenskap med Katarina av Aragonien. Han var hoppet som Henry Tudor byggt sin tvivelaktiga kungatitel på. Sonen med det mytologiska namnet som förenade ätterna Lancaster och York, och för vilken Henry ordnat ett strålande äktenskap med Europas supermakt, Spanien.

Det tog några dagar innan nyheten om Arthurs död nådde London, från Ludlow i Wales där Arthur nyligen slagit sig ner för att öva sig i att vara kung. Kungen förstod att något var fel, när hans präst ville se honom tidigt en morgon, och skickade efter drottningen, så att de båda skulle få beskedet samtidigt. Nyheten om Arthurs död knäckte kungen, som tröstades av en samlad och behärskad drottning. Hon påminde Henry om att de hade en son till, och två döttrar, och att de fortfarande var unga nog att få fler barn! Kungen samlade sig och drottningen gick tillbaka till sin egen våning, där hon själv bröt samman och var så otröstlig att hennes damer skickade efter kungen. Det var nu hans tur att trösta sin drottning. Bara några månader senare var Elizabeth gravid igen, men barnsängen som följde tog både hennes och barnets liv.

Reserven som fick stiga fram i Arthurs ställe var bara elva år gammal och hade fram till sin brors död uppfostrats tillsammans med sina systrar. Nu var det slut på det livet, hans lilla hov inlemmades i kungens hov, eftersom Henry Tudor, alltid en aning paranoid, inte tänkte släppa sin kvarvarande arvinge långt ifrån sig. Under de kommande åren steg reserven in i rampljuset på allvar, även om han aldrig fick den utbildning i kungaskap som hans bror fått.

När Henry Tudor dog var hans nya arvinge arton år gammal. Som kung kom Henry (VIII) att ändra Englands öde, hans stormiga äktenskap och jakt på en egen arvinge gjorde att landets långa katolska tradition bröts och protestantismen gjorde sitt intåg. Samtidigt var Henry VIII magnifik som kung, omtyckt och strålande och hans fars sinne för affärer och ständiga snålande gjorde det möjligt för sonen att slösa pengar på palats, kläder och konst i sann renässansanda. Efter de långa konflikterna om kungatronen gav också Henry VIII långa regeringstid, även om den var fylld av konflikter, och länge saknade en självklar arvinge, ett lugn och en säkerhet till en nation som länge förtärts av inre strider! Den nye kungen var beläst och väl utbildad, särskilt i teologi, även om han saknade den utbildning i praktisk politik som ofta tillkom tronarvingen.

Storebror Arthur är idag ihågkommen mest för den förnedrande skilsmässoprocessen mellan Henry och Arthurs änka Katarina av Aragonien, där det debatterades friskt huruvida Arthur varit man nog att ha sex eller inte. På den frågan hängde Englands religiösa framtid! Katarina sa nej, Henry ja, och det hela slutade i skilsmässa inte bara mellan Henry och Katarina utan även mellan England och Rom!

Henry och Charles

När James I år 1603 ärvde den engelska tronen efter Elizabeth I, och inledde tiden för ätten Stuart i England, hade han redan familj. Med honom till London följde hans drottning, den danskfödda Anne, och två av deras tre barn. Paret fick totalt sju barn, men fyra av dem dog inom ett par år från födseln.

Men det fanns både en arvinge och reserv kvar, och dessutom en dotter (vars sondotters son så småningom skulle ärva den engelska tronen under namnet George I). James uppväxt hade inte varit lätt, hans mor, Mary Stuart, hade abdikerat och lämnat tronen till James när han fortfarande låg i vaggan. James hade vuxit upp under en rad förmyndare. Han var en överlevare och en realpolitiker.

Han var också en författare, och skrev två böcker. I den ena argumenterar han för monarkins roll i Guds plan. Den andra boken, Basilikon Doron, är en instruktionsmanual i hur man blir en bra kung.  Den är skriven, i form av ett långt brev, till James äldsta son, Henry, och avslöjar kungens syn på kungaskapet. Henry utbildades till att bli en vis kung, och visade god potential. James ville att hans son skulle ha intellektuell kunskap och att hans hushåll skulle vara mer som en skola än ett hov. Henry rejäla utbildning gav honom tidigt egna åsikter. Han höll inte alltid med sin far. Henry var en gyllene prins, som trots sina unga år också visade prov på gott ledarskap. Men så plötsligt, arton år gammal, dog prins Henry i tyfus. Hans yngre bror, som hittills levt i hans skugga var nu ättens hopp.

Charles var inte som Henry, han var ingen gyllene prins. Han hade haft rakit som barn och haltade när han gick. Faktum är att när hans föräldrar reste till England fick han första stanna kvar i Skottland, och först när han var tre och ett halvt år gammal kunde han gå utan hjälp. Han skickades då till resten av sin familj i England. Han fick bära specialtillverkade stövlar och korsett för att stärka kroppen under hela barndomen. Hans språkutveckling var också långsam, och han stammade hela livet. Inget av detta märktes dock när han satt till häst, och Charles var en driven ryttare, vilket med tiden blev hans signum och gav namn åt hans anhängare, cavaliers.

Charles gifte sig tjugofem år gammal med en fransk prinsessa, Henrietta Maria. Han hade då nyligen blivit kung efter sin far. Henrietta Maria var ett impopulärt val, hon var katolik, och kröntes aldrig till drottning.

Charles var en mer extrem variant av sin far. Han grälade redan tidigt med parlamentet, som hans mer pragmatiske far hade ogillat, men sett nödvändigheten i. Hans fars medelväg var inget för sonen. Inte heller hade han sin brors popularitet. Charles gräl med parlamentet slutade i inbördeskrig, mellan hans trogna cavaliers och Oliver Cromwells roundheads. I Charles fall slutade hans kamp på stupstocken.

Den 30 januari 1649 avrättades kungen, fram till slut noga med att göra ett bra intryck, något hans far understrukit i sin bok. Inför avrättningen hade han tagit på sig dubbla skjortor eftersom det var kallt ute och han inte ville frysa och ge intryck av att han var rädd. Under ceremonin som föregick avrättningen ska han också flera gånger ha vänt sig till bödel och bett denne sluta fingra på yxan eftersom den då kunde bli slö och minska chansen för att kungens huvud skiljdes från kroppen med ett hugg, flera hugg skulle ha sett illa ut.

Idag är prins Henry bara en fotnot i historien, få vet att Charles I hade en äldre bror. Historien har haft fullt upp med att komma ihåg hur reserven Charles gjorde monarkin till republik!

Eddy och George

George hade en äldre bror, Albert Victor, i familjen kallad Eddy. När Eddy föddes var han nummer två i tronföljden, efter sin far Edward (VII) och den sittande regenten, Eddys farmor Victoria. Det skiljde bara 17 månader mellan Eddy och lillebror George och bröderna växte upp tillsammans och delade både lärare, vänner och så småningom också flickvänner med varandra.

Eddy var för tidigt född och det kan vara en förklaring till att han ansåg ovanligt svårlärd. Han lärde sig långsamt, trots det gedigna schema som tidigt sattes upp för bröderna. En annan orsak till de dåliga studieresultaten kan ha varit prinsarnas informator, som ansetts ha varit genomgående usel som lärare. Så småningom skickades prinsarna till sjöss och när det var dags för Eddy att skaffa sig en universitetsutbildning, som första tronarvinge någonsin i England, stannade George till sjöss.

Universitetet visade sig vara bortkastad tid, även om vissa har gjort gällande att Eddy inte var dum utan bara hade dåliga kunskaper i att läsa. Han hade bra minne och kom ihåg det han hörde, bara han slapp läsa. Han deltog också i universitetslivet, om än inte i studierna. Eddys rykte har genomgående skrivits ner. Under åren som gått har han anklagats för att vara homosexuell, Jack the Ripper och en obildbar idiot. I själva verket var han inte dum, när han lämnade universitetet hade han växt till sig och hade politiska åsikter som var förvånansvärd liberala. Han var t.ex. positiv till irländskt självstyre. Han var också populär bland folket. Under en period diskuterades även om han skulle utnämnas till vicekung för Irland, vilket hade kunnat ändra Irlands moderna historia!

Ingen av bröderna var någon intellektuell jätte, George ska en gång ha beskrivit ett besök på en strutsfarm i sin dagbok med orden ”besökte en strutsfarm, såg några strutsar”. Han stavade fel till struts. George skrev dagbok hela livet, men de innehåller mer om vädret och frimärkssamling än personliga tankar.

Till slut tyckte farmor Victoria att det var dags att Eddy stadgade sig. Utvald var prinsessan Mary av Teck. Mary, kallad May, var  uppväxt i England och syssling med Eddy. Paret förlovade sig, men bara några veckor senare dog Eddy plötsligt i influensa! Hela landet sörjde och många kom för att ta ett farväl av prinsen, vilket motsäger det rykte han senare fått. George var nu plötsligt arvingen till tronen. När han gifte sig drygt 18 månader efter sin brors död var bruden Mary av Teck!

George blev kung i maj 1910. Som kung gjorde han sig känd som en motvillig förnyare, han höll kvar vid traditioner och mode från det sena 1800-talet, men var ändå den förste kungen att hålla ett jultal via radio. Hans kärvhet och motstånd mot att öppna upp kungahuset var konstigt nog precis vad som behövdes i en värld som ändrades allt för snabbt för många. Arkaiska George V och drottning Mary var populära. De hade en lugnande inverkan i en tuff tid. De arbetade också hårt, under första världskriget besökte de fronten i Frankrike varje år, och de besökte otaliga skolor, sjukhus och fabriker.

När George blev kung fanns det fyra europeiska kejsare. När han dog 1936, var han den enda kvarvarande. Ryssland hade avrättat sin tsar, en släkting och nära vän till George. Tyske Kaiser Wilhelm, också en släkting, hade avsatts och levde i exil, och Österrike-Ungern hade fallit samman fullständigt. Den engelske reserven hade däremot genom att vara motkraften mot moderniteten räddat sitt land och banat väg för fortsatt monarki! Eddy däremot är i bästa fall bortglömd, i värsta ansedd som brutal mördare.

Kanske ligger det i reservens roll att vilja förpassa sin äldre bror till de skuggor där de själva tillbringade sina första år. Reserverna har påfallande ofta satt sin prägel på historiens gång, och medverkat till att den äldre brodern glömts bort.

Facebooktwitterlinkedin