Augusta, Johannas äldsta dotter, föddes 1871 i en liten östgötsk socken på landsbygden. Hon tillbringade sina första år med sin mor, och med tiden med sina två yngre syskon. Kanske visste hon vem hennes far var, men det är inget som syns i källorna. Där är hon uppskriven som oäkta, och med sin mors efternamn. Hennes uppväxt tillbringades till stor del på socknens fattighus.

År 1886 konfirmerades Augusta, och fick för första gången nattvarden. Hennes betyg i innanläsning och kristendomskunskap var medelmåttiga. Året efter konfirmationen, och fyra år efter sin mors död lämnade hon sin födelsesocken och begav sig ut för att arbeta. Hon var den första av syskonen att bege sig från socknen, och det är oklart om hon någonsin återsåg sina två småsyskon, som båda emigrerade till Amerika så fort de konfirmerats.

Augusta tog jobb som piga på en gård, det fanns inte många andra möjligheter för en ung flicka, men hon stannade bara ett år innan hon flyttade vidare 1888. Utflyttningslängden säger att hon flyttade till Skänninge, men det är Allhelgona församling som registrerar Augusta som inflyttad. De två socknarna delar kyrka, men det är ett tecken på hur svårt det kunde vara att hålla koll på in- och utflyttande under denna tid av stora folkomflyttningar. Många pigor, drängar och statare flyttade varje eller vartannat år, alltid i oktober. Då inföll den så kallade slankveckan, då man hade rätt att söka ny tjänst och flytta. Det var ett hårt jobb för prästerna att skriva upp alla in- och utflyttande personer.

Möjligheten att flytta i oktober utnyttjade Augusta även året efter, då hon beger sig till Vadstena. Dit kommer hon i november 1889, och ganska snart därefter måste hon ha träffat en man, för i september 1890 föder hon en son. Fadern är okänd och barnet, som får namnet Erik, antecknas som oäkta. Kanske var det någon av drängarna som bodde i samma hus som Augusta, eller någon annan man i klosterkvarteren där hon bodde under sitt första år i Vadstena som var fadern. Strax efter Eriks födelse flyttar Augusta till en annan adress, för att sedan 1891 hamna på stadens fattig- och arbetshus. Att ha ett arbete som ensamstående mor var inte lätt, Augusta stod också utan andra släktingar i staden. På fattighuset blev mor och son kvar till 1895 då Augusta träffade sin blivande man, Frans. Augusta var då 24 år gammal, Erik var fyra.  Hur paret träffades vet vi inte, kanske fann de varandra på dans i staden, Frans bodde i en församling utanför Vadstena, men på tidens nya modernitet, cykeln, kan han utan problem ha nått Vadstena för en nöjeskväll då och då.

Frans bakgrund liknar på många sätt Augustas. Han föddes 1869 i Röks socken i Östergötland. Hans far var en före detta livgardist som möjligen råkat ut för en skada i sin tjänst, för han är antecknad som vanskapt. När Frans föddes hade familjen sorg efter fyraåriga lilla Hulda som dött bara tio dagar tidigare. Tre år tidigare fick familjen också en dödfödd son. Kvar när Frans föds är de äldre syskonen Carl och Anna, åtta respektive sju år gamla. Kanske var det, likt i Mobergs Utvandrarna, dotterns död som fick fadern att bestämma sig, för samma år som Frans föds rymde han till Amerika. Han gav sig av utan tillstånd. Kvar i Sverige är familjen. Bredvid moderns namn i husförhörsboken har prästen antecknat utfattig.

Familjen tvingas flytta till fattighuset, där de blir kvar under hela Frans uppväxt. Syskonen flyttar därifrån när de blir femton, men Frans och hans mor blir kvar. En period vistas Frans på Folåsa. Folåsa är idag ett SIS-hem, men grundades 1865 som ett räddningshem för pojkar. I början av 1900-talet övergick det till att blir ett hem för vanartiga pojkar. Vad som ledde till att Frans skickades hit vet vi inte. Kanske råkade han mer illa ut än vanligt på fattighuset, kanske ville den lokala prästen ge honom en chans, kanske visade han tendenser på vanartighet.

Frans tar efter konfirmationen tjänst som dräng, men liksom så många andra stannar han bara ett år på varje ställe. Ett år tillbringar han på fattighuset i Vinnerstad, kanske misslyckades han med att få plats som dräng det året, det fanns ett överskott på arbetskraft i många socknar, kanske misskötte han sig på platsen han hade året innan och fick sparken. Någonstans på vägen blev han frikallad från armén. Han hade genomgående dåliga betyg i läsning och kristendomskunskap.

Både Frans och Augusta anger efter giftermålet att de tänker flytta till Högby socken, men där finns de inte med i vare sig in- eller utflyttningslängderna för de aktuella åren. Nästan tio år senare, när de flyttar in i Älvestad socken anges de som inflyttade från just Högby socken. Men det finns också en anteckning om att de är inflyttade efter en process med den tidigare socknen, och att de kommer utan flyttbetyg. Det innebär att de inte hade någon attest med sig från Högbys präst, som beskrev vilka de var och när de begått nattvard och vilka kunskaper de hade i läsning mm. Det här behöver inte betyda något, men det kan också tyda på att de aldrig befunnit sig i Högby. Det var aldrig positivt att komma utan flyttbetyg. Flyttbetygen var en del i kyrkans och statens kontroll över medborgarna. Tyvärr finns de sällan kvar, prästen slängde dem ofta när personerna var inskrivna i husförhörsboken.

Familjens nästan ett decennium långa frånvaro i arkiven gör att vi inte vet vad de gjorde under den tiden, vi vet inte om Frans och Augusta fick några barn tillsammans, kanske fick de barn som dog. När de kommer till Älvestad 1904 består familjen fortfarande av Frans, Augusta och Erik.

Under tiden familjen befunnit sig på okänd ort har Erik vuxit upp. År 1905, när han är femton år gammal, flyttar han till Norrköping. Där han flyttar in hos en konditorsänka och hennes familj för att gå i lära. I Norrköping, och inom konditorsbranschen, blir han kvar resten av sitt liv. Där grundade han sitt eget bageri och konditori.

När Frans och Augusta kommer till Älvestad tar de tjänst på en gård, men Frans anges i husförhörsboken vara lam, det är oklart om det är anledningen till att de slagit sig ner, eller om det är något som händer medan de bor där. Bara några år senare flyttade de in på Ålderdomshemmet, den före detta fattigstugan, och Frans skickades till Östergötlands sjukhem för obotligt sjuka där han dog år 1910. Augusta, som inte hade rätt till fattigvård enligt lagen, rymde från socknen under makens sjukdom.

Augusta försvinner återigen från källorna. Vad hon försörjer sig på vet vi inte, men 1908 greps hon av polisen och fotograferades. Hon beskrivs som frånskild, men någon skilsmässa mellan henne och Frans kom aldrig till stånd, för när han dör betecknas hon som änka. Det är troligt att man ansåg att hon rymt från äktenskapet. Vad hon greps för framgår inte, men det kan vara lösdriveri. Lösdriveri var förbjudet och kunde under Augustas tid leda till straffarbete. Som lösdrivare räknades den som underlät att ärligt försörja sig. Till lösdriveri räknades även prostitution.

Inte förrän 1912, samma år som olympiaden hålls i Stockholm, dyker Augusta upp i källorna igen. Tillsammans med gårdfarihandlaren Gottfrid flyttar hon in i Brännkyrka utanför Stockholm. Hon anges som hans hushållerska men de känner uppenbarligen varandra sedan tidigare eftersom de flyttar in från olika socknar men anmäler sig till prästen tillsammans. Gottfrid är ursprungligen från Köpenhamn men har levt större delen av sitt liv i Stockholm. Liksom Augusta förekommer han i polisregistret och han har även suttit i två omgångar på Långholmen.

Var Augusta och Gottfrid träffades vet vi inte, men Brännkyrka blir parets fasta punkt resten av livet. Det var antagligen inget lätt liv, det finns inget som tyder på att de hade det bra ställt, och situationen i Stockholm under de första årtiondena av 1900-talet var omvälvande. Staden växte snabbt och det var trångbott och smutsigt. Det var vanligt med råttor och vägglöss, och det kunde vara svårt att hålla värmen i dragiga och fuktiga hus, under krigsvintern 1917 var dessutom veden ransonerad.

Efter sex år som Gottfrids hushållerska gifter sig paret i slutet av december 1918. Vad som orsakar denna statusförändring är oklart, kanske tyckte de helt enkelt att det var dags för en förändring, kanske var det för att fira att kriget var över och att även Sverige såg ut att gå mot bättre tider efter krigets nödår. Kanske var Erik med på moderns bröllop, men Getå-oyckan någon månad tidigare hade tagit ett fyrtiotal liv och förstört den bara några år gamla järnvägen genom Kolmården. I december var spåret åter farbart men många kände olust över att åka tåg på sträckan. Olyckan räknas fortfarande som Sveriges svåraste järnvägsolycka. Erik och Augusta stod inte heller särskilt nära varandra, och det är troligare att han stannade i Norrköping. En resa till Stockholm var fortfarande lång.

Under de år Augusta och Gottfrid tillbringade tillsammans i Stockholm utvecklades staden i rasande fart. Avlopp infördes, husen rustades, vägar och broar tillkom. Hästen ersattes av bilar och lastbilar. Augusta och Gottfrid bodde en bit utanför staden men hade säkert möjlighet att besöka den då och då.

I valet till andra kammaren 1921 fick Augusta rösta för första gången, rösträtt saknades för den som var försörjd av fattigvården, men under den här tiden verkar Augusta och Gottfrid inte ha haft problem med vare sig ekonomin eller rättvisan, och hon bör därför ha fått rösta. Annat var det nog för Gottfrid som inte hade gjort värnplikt. Det dröjde till 1922 innan även den som inte fullgjort militärtjänst fick rösta.

Kanske gick de ibland på bio, Stockholms första riktiga storbiograf öppnade 1912. Den låg där NK ligger idag. Gröna Lund på Djurgården var också populärt, även om de 1924 fick konkurrens av grannen Nöjesfältet! Det kan hända att de också gick ut och dansade tillsammans. Jazzen kom stort i Stockholm på 20-talet, även om de styrande ibland försökte förbjuda den allmänna dansen på restaurangerna. Ett tillstånd för att anordna dans krävdes, men det struntade många restauranger i.

1930 pågick Stockholmställningen, där funktionalismen gjorde sitt stora intåg i arkitekturhistorien. Det är möjligt att Augusta och Gottfrid gjorde som många andra stockholmare och besökte utställningen. Utställningen hade totalt fyra miljoner besökare, varav 80 000 redan första dagen. Förutom arkitektur kunde man njuta av dansbanor, restauranger och nöjesfält på platsen.

Sin sista tid tillbringade Gottfrid på det då nybyggda vårdhemmet Stureby, i nybildade Enskede församling. Stureby vårdhem invigdes 1935 och innebar ett nytänk när det gällde äldrevård. Mitt emot vårdhemmet fanns ett ålderdomshem, ritat av samma arkitekt. Båda enheterna präglades av flera små byggnader, borta var det tidigare kaserntänkandet när det gällde åldringsvård. Nu var det istället viktigt med små enheter och grönska. På Stureby vårdhem dog Gottfrid 1937, och samma år flyttade Augusta också in där. Hon bodde där i tre år innan hon dog 1940. Både Augusta och Gottfrid anges i dödböckerna vara begravda på Södra begravningsplatsen, som bytte namn till Sandborgskyrkogården när den närliggande Skogskyrkogården uppfördes. Ingen av dem finns dock i kyrkogårdens begravningsregister för de aktuella begravningsdatumen. En orsak till det kan vara att de istället kremerades. Sandborgskyrkogården hade ett eget krematorium som stod klart 1931, det användes dock bara fram till 1940 då krematoriet på Skogskyrkogården var färdigbyggt.

Augusta levde i en omvälvande tid, när hon föddes var Sverige fortfarande ett av Europas fattigaste länder, och i Europas absoluta bakvatten. När hon dog, 68 år gammal, var Sverige till stora delar ett modernt land. På vägarna dominerade bilarna, och många av rucklen i städerna var ersatta av nybyggda hus med de moderniteter vi idag tar för givna, som avlopp, rinnande vatten, badrum och moderna kök! Augusta växte upp på fattighuset, men dog på ett modernt vårdhem. Den värld av statare och lantbruksarbetare som hon växt upp i var snabbt på väg bort.

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: Sverige