En drottnings första plikt är att föda en arvinge, och historiskt sett har en manlig arvinge varit det viktiga. Men när drottning Mary av Modena, kung James II andra fru, gjorde just det, ledde det till att kungen, drottningen och den lille prinsen fick fly landet i vad som gått till historien som the Glorious Revolution.

 

James liv var minst sagt varierande och stormigt. Han föddes som andre (överlevande) son till Englands och Skottlands kung Charles I. När inbördeskriget kom tvingades James och hans äldre bror Charles i landsflykt till kontinenten. I exil tvingades bröderna och deras mor hantera det faktum att deras far halshöggs och deras kungatron ersattes av en republik under Oliver Cromwell. När Cromwell dog och England åter blev en monarki 1660 var det James bror Charles som tog tronen som Charles II. Att vara tillbaka i England innebar en balansgång för bröderna. Kungen hade inte längre samma makt som tidigare, det fanns nu gränser att förhålla sig till, och såren efter inbördeskriget var färska, för både Cavaliers och Roundheads. Kungahuset Stuart var tillbaka, men på parlamentets villkor. 

 

Samtidigt hade bröderna Charles och James växt upp och formats under åren i exil, vilka till stor del spenderades i Frankrike där den allsmäktige Louis XIV, solkungen, regerade. När bröderna inte var allierade med Frankrike var de allierade med Spanien och för engelsmännen var båda alternativen lika illa. Både Frankrike och Spanien styrdes av katolska kungar. Och här ligger nyckeln till James problem.

 

Där hans bror Charles insåg vikten av att formellt vara anglikan för att få behålla tronen (Charles kom ut som katolik först på sin dödsbädd), konverterade James öppet till katolicismen redan innan han själv tillträdde tronen vid sin brors död 1685. Hans konvertering blev känd för allmänheten 1673 då han vägrade att förneka de katolska doktrinerna och ta nattvarden på det sätt den engelska kyrkan föreskrev. Detta var krav enligt en ny lag (the Test Act) för alla som höll högre civila och militära poster. James avsade sig därmed posten som Lord High Admiral.

 

James verkar ha varit en envis man som gjorde som han själv ville. Han gifte sig 1660 med Anne Hyde, dotter till Charles II ofrälse högste minister Edward Hyde. Han ska ha förfört henne, och lovat henne giftermål, och när hon blev gravid gjorde han, till skillnad från många andra män i hans position, vad han lovat, mot sin brors och sin svärfars vilja! Ingen förväntade sig att en prins skulle gifta sig med en ofrälse, oavsett vad han lovat henne. Deras äktenskap verkar ha varit lyckligt. James och Anne fick åtta barn innan hon dog 1671. Bara två döttrar, Mary och Anne, överlevde till vuxen ålder.

 

När James konvertering till katolicismen blev känd krävde hans bror att de båda döttrarna från äktenskapet med Anne Hyde skulle uppfostras i den anglikanska kyrkan och James gick med på detta. Han gick också med på att de båda giftes bort med protestantiska prinsar, Mary med William av Oranien 1677, och Anne med George (Jörgen) av Danmark 1683. Kungen å sin sida gick med på att James gifte om sig med den katolska femtonåriga prinsessan Mary av Modena 1673.

 

Kung Charles II och hans drottning Katarina av Braganza fick aldrig några barn och när Charles, the Merry Monarch, dog 1685 gick tronen till hans bror James, nu med siffrorna II (för England) och VII (för Skottland). Till en början såg det bra ut, folket drog en lättnadens suck över ett fredligt byte av monark, och kröningen och det första parlamentet klarades av utan problem. Men sedan började varningsklockorna ringa ute i landet.

 

Två uppror slogs ned under det första året, det ena av dem lett av Charles II oäkta son, hertigen av Monmouth. För att undvika fler uppror började James bygga upp en större stående armé och han började ersätta protestantiska rådgivare med katolska. Han åsidosatte the Test Act. När parlamentet protesterade skickade han hem det, för att aldrig återkalla det under sin egen regeringstid. Med små handlingar gick James mot sin egen undergång. Räddningen låg i det faktum han bara hade två levande barn, de protestantiska döttrarna från det första äktenskapet. Trots över tio års äktenskap med Mary av Modena fanns inga levande barn där som kunde ärva tronen. En son hade dött som spädbarn och en dotter vid fem års ålder. Vid James död skulle tronen gå till hans äldsta dotter Mary. Men 1687, efter ett besök i Bath där vattnet hade rykte om sig att kunna hjälpa kvinnor, var drottningen gravid igen. Hela landet höll andan, en dotter var inget problem, men om det blev en son, en katolsk prins…

 

Den 10 juni 1688 föddes barnet. Det blev en son, James Francis Edward. Ryktet började genast gå att detta var ytterligare ett av kungens trick. Varför skulle drottningen få en son just nu efter alla dessa år?! Barnet måste vara utbytt. Det riktiga barnet hade dött och denna till synes friska pojke var en changeling. Trots att James II lät publicera ett dokument som bevisade att 70 personer hade bevittnat födseln av prinsen, gick inte ryktena att stoppa. Det utvecklades hela legender om exakt hur barnet hade förts genom St James’s Palace, gömt i en värmepanna, en sängvärmare. Dessa såg ut som en liten kastrull med ett långt skaft. I ”kastrullen” lades varma kol och pannan lades mellan lakanen för att värma upp sängen. På detta osannolika sätt skulle ett friskt manligt spädbarn ha smugglats in i drottningens säng och visats upp för vittnena.

 

En som förde vidare denna historia var James äldsta dotter Mary. Och det fick resultat. Redan i slutet av juni bjöd en grupp av protestantiska adelsmän in William och Mary till England. Med en armé. När William dök upp i november ställde sig en stor del av adeln och armén på hans sida och James insåg att han hade förlorat. Han flydde och William, som inte ville skapa en katolsk martyr, lät honom fly till Frankrike. William kallade till parlament, och även om parlamentet inte gick med på att avsätta James II, menade de att han hade avgått på eget bevåg när han under sin flykt slängt sitt sigill i Themsen. Mary och William erbjöds tronen som samregenter, Mary II och William III. Även det skotska parlamentet gjorde sig av med James II till förmån för hans dotter och hennes make.

 

En ny lag antogs av det engelska parlamentet. The Bill of Rights anger att ingen katolik någonsin får inneha den engelska tronen, och ingen monark får någonsin gifta sig med en katolik. The Bill of Rights anger också andra villkor för kungar och drottningar, t.ex. att inga lagar får skapas eller avskaffas utan parlamentets godkännande. Parlament skulle också hållas regelbundet och inte bara när regenten ville det. Regenter i England var, tills skillnad från i andra delar av Europa, inte allsmäktiga, deras makt var nu kraftigt beskuren. Det var priset Mary och William betalade för sina kronor.

 

James II och Mary av Modena och deras son levde resten av sina liv i exil, och trots ett antal försök lyckades de aldrig återta tronen. James fick storstryk av sin svåger i slaget vid Boyne 1690 och det var hans sista försök. Sonen James Francis Edward blev känd som the Old Pretender och dennes son Charles Edward Stuart, The Young Pretender (Bonnie Prince Charlie) fortsatte kampen fram till 1746 då Bonnie Prince Charlies uppror krossades fullständigt vid slaget vid Culloden. Vid det laget satt en helt ny ätt på Englands och Skottlands tron, eftersom varken Mary och William eller hennes syster och arvtagare Anne och hennes man George hade några levande arvingar. Husets Stuarts tid var förbi.

 

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: EnglandStora mänVändpunkter