Four times the nuptial bed she warm’d,
And every time so well perform’d,
That when death spoil’d each husband’s billing,
He left the widow every shilling.
Fond was the dame, but not dejected;
Five stately mansions she erected
With more than royal pomp, to vary
The prison of her captive Mary.
When Hardwicke’s towers shall bow their head,
Nor mass be more in Worksop said;
When Bolsover’s fair fame shall tend
Like Olcotes, to its mouldering end;
When Chatsworth tastes no Ca’ndish bounties,
Let fame forget this costly countess.
Four times the nuptial bed she warm’d
Elizabeth, Bess, föddes på Hardwick Hall i Derbyshire, omkring år 1527. Det var ungefär samtidigt som kung Henry VIII friade, och fick ja från Anne Boleyn, men sex år innan de formellt gifte sig med varandra. Elizabeths far, John Hardwick, dog samma år som Bess föddes, och hon var därmed yngst i syskonskaran. Hennes mor gifte snart om sig med en yngre son i familjen Leach, som bodde i närheten av Chatsworth, även det i Derbyshire.
Bess familj tillhörde den lägre klassen av lantadeln. De hade inga titlar och inga ämbeten. De hade en vapensköld och en del mark, men var inte att betrakta som rika. Bess bror, James, var den sista manliga huvudmannen för ätten, som innehade sin sköld och ställning i dryga hundra år.
År 1543, drygt sexton år gammal, gifte sig Bess för första gången. Hon hade troligen känt sin make under några år. Makens namn var Robert Barley och han var tre år yngre än Bess. Äktenskapet varade inte länge, Robert dog ett år senare, 1544. Det är möjligt att arrangemanget kom till för att försöka undvika att Robert, som förlorade sin far i samma veva som bröllopet stod, hamnade under förmyndarskap då han var omyndig. En gift man kunde räknas som myndig även om han var ung. Äktenskapet kan därför ha varit en ren pappersprodukt, inga barn föddes i alla fall, och när Robert dog fick Bess gå till domstol för att få sin änkekompensation, eftersom arvingarna inte ville erkänna äktenskapet som lagligt.
Om det första äktenskapet varit en lokal historia, var Bess nästa äktenskap desto mer profilerat. Sir William Cavendish var kungens skattmästare. Giftermålet gjorde Bess till Lady Cavendish. William Cavendish hade gjort sin förmögenhet i samband med att kungen upplöste klostren och redistribuerade jorden de ägt. Sir William hade suttit i den kommitté som delade ut mark, och av någon anledning hade många av de bäste egendomarna hamnat hos honom själv. Om Robert varit yngre än Bess, var Sir William äldre. Han var över fyrtio år, och Bess var hans tredje hustru. Han hade sedan tidigare två döttrar, och under de tio år han och Bess var gifta fick de åtta barn, varav sex överlevde till vuxen ålder.
Tillsammans köpte Sir och Lady Cavendish egendomen Chatsworth, i Bess hemtrakt. Pengarna kom från en stor försäljning av gods i södra England och det anses vara Bess som rekommenderade omlokaliseringen av ägorna. Kanske var orsaken det politiska klimatet där före detta klosterjord riskerade att dras tillbaka till kronan när Henry VIII katolska dotter Mary I tog makten 1553. I så fall var Bess före sin tid eftersom inköpte gjordes redan 1549. Bess var överlag en smart kvinna som såg till att sprida sina risker. Hennes äldsta son var gudson till Elizabeth I, hennes andre son var gudson till Mary I.
När Sir William dog 1557 hade han stora skulder, och det ryktades att han hade tullat på kronans skatteintäkter, men Bess ordnade det så att ägorna gick till arvingarna, det vill säga barnen, och ägodelarna till henne. Två år senare gifte hon sig med ytterligare en Sir William, och blev Lady St Loe). Han var Captain of the Guard, ungefär säkerhetschef i dagens termer, till den nya drottningen Elizabeth I. Han var också en mycket rik man, med stora ägor. Bess själv steg till Lady of the Bedchamber hos drottningen och var till en början mycket omtyckt av sin namne.
Sir William och Bess fick inga barn, och sir William hade bara döttrar från sitt tidigare äktenskap. Några år in i äktenskapet dog sir William plötsligt, möjligen förgiftad av sin egne bror som ville åt ägorna, då sir William inte hade några manliga arvingar. Sir William lämnade dock allt han ägde till Bess, och gjorde både sina döttrar och sin bror arvlösa. Bess blev en av de rikaste personerna i landet. Friarna stod på rad, kanske inte så mycket för hennes beryktade skönhet, som för pengarna och kontakterna hon hade.
Hon valde att vänta några år, hon hade inte bråttom och hon hade ekonomi och beskydd utan någon make. Valet av make måste vara genomtänkt för genom giftermål förlorade hon kontrollen över sina egna ägor, en änka bestämde själv, en hustru lämnade över sin makt till maken. När hon 1568 valde att åter ta steget in i äktenskapet valde hon väl ur dynastisk synvinkel. George Talbot var den sjätte greven av Shrewsbury och genom äktenskapet blev Bess grevinna. Hon hade nu både pengar och titel! I samband med bröllopet mellan George och Bess gifte sig även två av hennes barn med två av hans, vilket ytterligare band samman släkterna. Mary Cavendish och Grace Talbot var båda minderåriga, och inget av de två äktenskapen fullbordades vid den här tidpunkten.
The prison of her captive Mary
Bess och George äktenskap dominerades under dryga femton år av Mary Stuart, den skotska drottningen som avsatts av sina adelsmän och flytt till England. Drottning Elizabeth som inte visste vad hon skulle göra med Mary placerade henne i husarrest, först hos en adelsman och sedan, från 1569, hos George och Bess på deras olika slott. Delar av kostnaderna för den dyra och ofrivilliga gästen, betalades av Elizabeth, men Bess och George fick betala resten. Mary var en påfrestning, med sina intriger, politiska ambitioner och katolska tro gjorde hon livet surt för sina värdar.
Mary räknas som en av orsakerna till varför George och Bess äktenskap föll samman, även om de aldrig formellt skilde sig. Drottning Elizabeth försökte få dem att försonas men misslyckades, och när ansvaret för Mary istället lades på en annan adelsman, bröt greveparet helt med varandra. Bess anklagade under äktenskapet drottning Mary för att ha förfört hennes make, och Mary skrev ett brev till Elizabeth där hon beskrev hur Bess hade berättat intimt hovskvaller för henne, om t.ex. Elizabeths förhållande till Robert Dudley. Det brevet satte Bess i rejäla problem även om hon till slut frikändes från ansvar.
Bess och hennes make grälade ofta och brutalt. Att arbeta för paret var som att vara i helvetet enligt en tjänare. Bess bosatte sig, utan sin make, på Chatsworth 1583 och greven försökte kasta ut henne därifrån, först med ord och brev, men i juli 1584 kom han med ett följe av fyrtio män till häst och tvingade Bess att lämna Chatsworth. Bess son William som också motsatte sig grevens rätt till Chatsworth kastades i Fleet-fängelset. Paret skrev också brev till varandra där grevens brev har kallats ”de värsta brev en make skrivit till sin hustru”.
Five stately mansions she erected
När George dog 1590 ärvde Bess honom. Själv hade hon då nästan tjugo år kvar att leva, men några fler äktenskap gav hon sig inte in i. Istället levde hon som änka, och som en av de rikaste personerna i England. Hon använde tiden för att styra sin familj till rätt äktenskap. Hon lät också slutföra byggnationerna hon påbörjat tidigare. Chatsworth som hon började bygga redan 1553 stod färdigt under 1560-talet.
Hardwick Hall byggdes under 1590-talet, i trakten där Bess föddes. Det var en mycket modern byggnad i engelsk renässans, känt för sina många fönster (Hardwick Hall, more glass than wall). Rufford Abbey, i närheten av Worksop, ingick i George Talbots ägor och huset, byggdes upp från 1560-talet och fram till 1590-talet av George och Bess. Rufford var ett av de före detta kloster som drygade ut inkomsterna för adeln efter upplösningen av klostren under Henry VIII.
Bolsover Castle köptes av George Talbot 1553, men den som på allvar byggde något på platsen var Sir Charles Cavendish, Bess son, som efter hennes död köpte slottet av George Talbots son Gilbert. Sir Charles egen son William stöpte sedan om Bolsover till ett litet lustslott. Huset Bess ska ha byggt i Olcotes finns inte kvar, men hon förknippas fortfarande med ett annat hus i trakten, Hermeston Hall, som ska vara ett av de mest hemsökta husen i Nottinghamshire. Såväl romerska soldater som Bess själv ska kunna ses där under mörka nätter.
Let fame forget this costly countess
Bess hade sex egna barn som levde till vuxen ålder. Alla dessa gifte sig väl, även om det för en del av dem inte skapade någon större lycka. Två av barnen gifte in sig i ätten Talbot. Bess äldsta son Henry gifte sig med Grace Talbot. Det var ett mycket olyckligt äktenskap, han avskydde sin fru. De hade inga gemensamma barn, även om han hade en rad utomäktenskapliga barn. Efter att ha deltagit i sin systerdotter Arbellas försök att rymma från Bess, fick Bess nog och gjorde Henry arvlös. Hans lillasyster Mary, som också gifte in sig i ätten Talbot hade större tur. Hon och hennes make Gilbert, som ärvde titeln greve av Shrewsbury efter sin far,  levde i all vänskaplighet och hade flera barn bl.a. tre döttrar som alla gifte sig till egna grevetitlar.
Charles Cavendish gifte sig med Catherine Ogle, en rik arvtagerska med egen titel. Charles och Catherine hade en son, William, som förutom att bygga upp Bolsover Castle, var en riktig Cavalier. Under inbördeskriget slogs han för Charles I, som tidigare hade gjort honom till greve av Newcastle (Bolsover). När kriget misslyckades flydde han till kontinenten. När Charles II återtog tronen återvände William till England och gjordes till hertig av Newcastle. Han hade under exilen gift om dig med en radikal författarinna, Margaret Lucas. Trots den stora åldersskillnaden dem emellan verkar de ha varet ett lyckligt par. I övrigt var Williams stora passion att träna hästar i de spanska ryttarskolorna. Williams arvinge Henry (från hans första äktenskap) gifte sig med en ättling till Bess äldsta dotter Frances.
Bess dotter och namne, Elizabeth, gifte sig med Charles Stuart, greve av Lennox. Charles var son till Margaret Douglas, som i sin tur var dotter till Margaret Tudor, i hennes andra äktenskap. I sitt första var hon drottning av Skottland! Charles äldre bror Henry, lord Darnley, var Mary av Skottlands make. Genom detta giftermål hamnade Bess dotter i de allra högsta kretsarna, men också i de farligaste. Giftermålet verkar ha varit något som Bess arrangerade tillsammans med Charles mor Margaret. Huruvida även Mary av Skottland var inblandad i planerna har diskuterats, ett barn i detta äktenskap skulle bli kusin med hennes egen son James. Mary befann sig fortfarande i Bess och hennes make George vård när giftermålet ingicks.
Äktenskapet gjorde Elizabeth I rasande. Hon förbjöd i princip alla äktenskap som kunde hota hennes tron och detta var ett sådant. Eftersom Elizabeth inte hade några direkta arvingar, var ett barn i detta äktenskap en möjlig tronpretendent. George Talbot var inte heller nöjd med sin frus agerande, eftersom det gick ut även över hans relation med monarken.
Paret fick bara ett barn, Arbella. Både Elizabeth och Charles dog när Arbella var barn och hon växte upp hos sin mormor, i vad som kan liknas vid husarrest, med periodiska vistelser vid hovet. Bess kämpade länge för sin dotterdotters arv, och betalade själv Arbellas utbildning. Drottning Elizabeth vägrade skjuta till medel. För drottningen var det viktigt att Arbella inte ställde till problem eller blev inblandad i komplotter, ett högst reellt problem. Bess skriver i ett brev till regeringen att hon håller ett konstant öga på Arbella och att de till och med sover i samma rum. Till slut bad Bess att bli fråntagen uppgiften att vakta sin dotterdotter, Arbella var då 28 år gammal, och förhållandet mellan de två kvinnorna hade fallerat. Drottningen vägrade.
Arbella försökte rymma sin väg, tillsammans med Bess son Henry. De misslyckades men från den punkten verkar Arbella ha gått sin egen väg, och planerade att gifta sig med William Seymour, sonson till Katherine Grey. Katherine Grey var syster till Lady Jane Grey, som satt på Englands tron under nio dagar. Det ryktades att Bess varit inblandad i hennes otillåtna äktenskap med Edward Seymour för vilket hon för ett tag förlorade drottningens vänskap runt år 1560.
Eftersom även William Seymour stod nära tronen var detta äktenskap otänkbart för James I som nu satt på den engelska tronen. Paret trotsade hans förbud och gifte sig ändå. Arbella följde därmed i fotspåren av sin mor, sin farmor (Margaret Douglas) och sin farmorsmor (Margaret Tudor), som alla gifte sig utan det kungliga tillstånd deras rank krävde. Paret greps av kungen och placerades i husarrest och rymde, Arbella greps igen och låstes in på Towern där hon dog några år senare. William kom undan.
Bess var en av tidens stora matriarker, smart, envis, och kunnig i affärer. Bess liv var omväxlande men gick alltid framåt, genom hennes egen drivkraft. Det sades om henne att hon ”korrumperade alla hon träffade på”, men hennes enorma kontaktnät och med tiden ingifta släktnät växte stadigt och alla ville ha en del av hennes förmögenhet och inflytande i en omväxlande och osäker tid. Bess strävade efter att sätta sin dotterdotter Arbella på tronen, och att gifta bort övriga släktingar så bra som möjligt. Hon var ambitiös och även om hon misslyckades med att få Arbella utsedd till Elizabeths arvinge så är dagens drottning Elizabeth II släkt med Bess! Horace Walpoles dikt (citerad i inledningen) är ett uttryck för hennes liv, men också för hennes verk. Hon gifte upp sig, men hon skapade också någonting, hon skapade ett utrymme för sina efterkommande att verka i den absoluta samhällseliten.
Efter att ha gjort Henry arvlös räknade Bess sin andre son William som arvtagare. William använde pengarna han ärvde vid Bess död 1608 (och sin brors död 1616) väl och blev under James I regeringstid greve av Devonshire, en titel hans ättlingar i slutet av 1600-talet uppgraderade till en hertigtitel. Släkten finns fortfarande kvar, idag sitter den tolfte hertigen med efternamnet Cavendish på Chatsworth, som garant för att minnet av Bess lever vidare.
Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: EnglandMäktiga kvinnor