Eller

Hur den engelske kungen förstörde Alys liv

Få öden i historien är så tragiska som det Alys av Frankrike fick genomlida. Under stora delar av historien har en prinsessa haft en uppgift, att genom äktenskap och barnafödande föra sin familjs arv vidare. Genom äktenskapsallianser skapades band som förhindrade krig och utökade territorier. Alys förnekades sin del i detta viktiga arbete genom att fångas i en evig förlovning.

Alys föddes som prinsessa av Frankrike med alla de möjligheter denna position förde med sig. Hennes liv började trots det i moll, hennes mor Constance av Kastilien, dog bara några dagar efter hennes födsel, och hennes far, kung Louis av Frankrike såg sig snabbt om efter en ny drottning, efter fyra döttrar behövde han en son.

Snart gjordes dock ett strålande äktenskap upp för den lilla flickan. Hon skulle giftas bort med Richard, den engelske kungens andre son. Richard var tre år äldre än Alys. Äktenskapet krävde påvlig dispens, liksom de flesta kungliga äktenskap. I det här fallet var orsaken att Alys far, kung Louis av Frankrike, tidigare varit gift med Richards mor, Eleanor av Akvitanien. Alys två äldre halvsystrar Marie och Alix, var därmed även Richards halvsystrar! Den typen av problem var dock bara en formalitet, och en påvlig dispens var den lätta delen av en äktenskapsallians. Alys äldre helsyster, Marguerite, hade förlovats med Richards äldre bror Henry bara någon månad efter Alys födsel 1160, och ytterligare en allians mellan familjerna skulle ge regionen en stabil framtid, särskilt som det var långt ifrån säkert att alla fyra inblandade ungdomar faktiskt skulle överleva till vuxen ålder.

Äktenskapet mellan kung Louis av Frankrike och Eleanor av Akvitanien hade slutat i skilsmässa, och Eleanor hade snabbt gift om sig med den engelske kungen. I det nya äktenskapet föddes fyra söner som överlevde barndomen (Henry, Richard, Geoffrey och John) och tre döttrar (Mathilda, Eleanor och Joan). Louis fick vänta till sitt tredje äktenskap innan han äntligen fick sin efterlängtade son, Philip. Philip efterträdde sin far på tronen redan som femtonåring, först som bi-kung, och sedan som huvudkung. I Frankrike var det tradition att kröna den nya kungen innan fadern var död, för att göra maktövertagandet mer smidigt, och ge den unge kungen mer erfarenhet. Mer komplicerade var förhållandena i England, där Henry inte visade några tecken på att vilja dela med sig av sin myndighet till sina söner, i alla fall inte genom att ge dem någon verklig makt. Äldste sonen Henry utsågs visserligen till bi-kung, men levde inte upp till sin faders krav, och England upprepade aldrig experimentet! Den unge kungen tillbringade istället en stor del av sitt liv på olika tourneringar.

Den svåra delen av en allians var alltså inte att komma förbi den påvliga dispensen, den svåra delen var att komma överens om villkoren. I Alys fall var ett av villkoren att flickan skulle växa upp vid det engelska hovet. Hon skickades därmed redan som barn till Henry och Eleanors turbulenta hov. Det var inte ovanligt att ett barn skickades att växa upp i ett annat land, och att vårdnaden överlämnades då till de blivande svärföräldrarna. I och med att hemgiften gjordes upp vid alliansens ingående ville ingendera part vänta med att njuta av alliansens fördelar. I en tid när en äktenskapsallians ofta kom till för att lösa ett akut problem, ville ingen vänta tio eller femton år på resultatet.

Som hemgift hade Alys syster fört med sig grevskapet Vexin. Detta lilla grevskap låg mellan de områden i Frankrike som kontrollerades av den engelske kungen och den del som låg under den franske kungens direkta kontroll. Detta gjorde Vexin till ett mycket viktigt landområde, den som kontrollerade Vexin kontrollerade de viktiga vägarna mellan Paris och hamnstäderna i Normandie. Alys förde med sig ett annat distrikt, Berry. Berry låg mellan två områden som Henry behärskade, Akvitanien och Anjou, och var därmed också strategiskt viktigt.

Kung Henry av England var kung över England, herre över Irland och hertig av Akvitanien (i sin frus namn), hertig av Normandie, greve av Anjou, Maine och Nantes. De områden som låg under den franske kungen innehade han i egenskap av vasall till den franske kungen. För dessa områden fick han svära lojalitet till kung Louis och senare till Philip. Detta var en trasslig affär, eftersom ingen kung vill böja knä för en annan, och det alltid pågick en väpnat strid om något av dessa områden. Den franske kungen var traditionellt svag ute i provinserna, och Henry var en formidabel motståndare, som de facto innehade en mycket stor del av Frankrike. Av detta följde att områden som Vexin och Berry var av oerhörd vikt för stabiliteten i regionen, liksom äktenskapsallianserna mellan de två kungarikena.

Under Alys uppväxt verkade allt vara frid och fröjd, men den politiska spelplanen ändrades när den franske kungen dog och Henrys drottning Eleanor gjorde uppror mot sin make, tillsammans med sina söner. Äktenskapet mellan Marguerite och Henry (ofta kallad Henry the Young King, efter sin kröning till bi-kung 1170) genomfördes som planerat men när det började bli tid för Richard och Alys att formellt gifta sig sköts äktenskapet upp, på obestämd tid. Det fanns många orsaker, en av dem var att Henry inte ville ge sin son kontroll över Alys hemgift. Den är troligt att han ansåg att Richard skulle ha blivit alltför mäktig om han fick tillgång till Alys områden. Henry ville inte släppa kontrollen över något område till sina söner,  vilket var en orsak till de ständiga upproren och bråken mellan sönerna.

Tiden gick och inget äktenskap såg ut att vara i sikte. Henry hade kvar kontrollen över Vexin och Berry och varje gång kung Philip, som också stod nära Henrys söner under långa perioder (och också vände dem mot sin far och varandra vid mer än ett tillfälle), började klaga och kräva att Alys och hennes hemgift återlämnades till Frankrike, började ett bröllop planeras, bara för att sedan skjutas upp igen och processen börja om. År 1177 hotade till och med påven med att lägga England under interdikt om det inte snart blev ett äktenskap. Men Alys blev kvar vid det engelska hovet. Både hon Richard förblev ogifta.

Det började gå riktigt elaka rykten, att kung Henry tagit Alys till sin älskarinna och att hon fött honom ett barn. Det ryktades att Henry skulle kräva skilsmässa från Eleanor och gifta om sig med Alys istället. Vid alla Europas hov tisslades snart om prinsessan Alys och hur Henry stulit sin sons hustru. Henry hade en rad älskarinnor, och hans förhållande till Alys nämns i flera krönikor från tiden. Om Henry och Alys faktiskt hade ett förhållande är dock oklart. Det fanns mycket skvaller om det engelska hovet, där kungen nu höll sin drottning inlåst efter hennes upprorsförsök, och där sönerna ständigt var i strid med både varandra och sin far.

År 1183 dog plötsligt Henry the Young King och Alys syster blev änka. Inga överlevande barn fanns i äktenskapet och nu förlorade Henry Vexin, som han högst motvilligt till slut lämnade tillbaka till den franske kungen. Marguerite återvände till Frankrike och gifte om sig med den ungerske kungen.

Åren gick. Alys, nu långt över den ålder hon kunde ha förväntat sig att vara gift, fortsatte leva vid det engelska hovet. Några år efter att den franske kungen krävt tillbaka Vexin kom nya bud. Han kunde nu tänka sig att låta Vexin ingå i Alys hemgift, förutsatt att äktenskapet mellan henne och Richard blev av snarast. Bröllop planerades, och sköts upp igen.

År 1189 dog kung Henry, och Richard tog över kungatronen. Han släppte ut sin mor ur fångenskapen och begav sig sedan på korståg till det heliga landet. På vägen dit stannade han till på Sicilien, där hans syster var drottning. Där mötte han också den franske kungen, och frågan om Alys kom upp. Richard försäkrade att han fortfarande hade för avsikt att göra henne till sin drottning. Men vad kung Philip inte visste var att Richard hade skickat sin mor änkedrottning Eleanor till Navarra för att hämta den artonåriga prinsessan Berengaria.

Bara dagar innan äktenskapet mellan Berengaria och Richard proklamerades meddelade Richard slutligen sin kungabroder att han bröt den trolovning med Alys som funnits i över tjugo år. Som orsak angav han att Alys varit otrogen med hans far.

Alys, kvar i de territorier som kung Richard behärskade, kunde inte göra mycket åt situationen. Hennes bror krävde att hon skulle återlämnas till honom, tillsammans med Berry och Vexin, men Richard vägrade. Philip försöket till och med befria henne med våld, men den striden gick Richard vinnande ur.

Inte förrän 1195 återbördades Alys till Philip, men för Alys var framtiden förstörd, hennes rykte var fullständigt sönderslaget och hennes ungdom var borta. Hennes bror kung Philip gifte bort henne med en av sina grevar, efter att först ha erbjudit henne till Richards yngre bror John. Där satte dock Eleanor ner foten, hon ville inte ha Alys som svärdotter. Det blev istället William, greve av Ponthieu som slutligen blev Alys make. Han var betydligt yngre än Alys och kung Philip hoppades att äktenskapet inte skulle ge några barn, eftersom Alys nu nått en ålder av trettiofem år och ansågs ha sina barnafödande år bakom sig. På det sättet tänkte sig Philip att han skulle få en bättre kontroll över Ponthieu, och att även Vexin, över vilket Alys var grevinna, skulle återgå i hans händer när paret dog utan arvingar.

Philip hade dock fel, Alys födde efter fyra års äktenskap en dotter som blev hennes och Williams enda arvtagare. Genom denna dotter kan de engelska monarkerna idag räkna Alys som sin anmoder, via Edward II mor, Eleanor av Kastilien.

Alys levde längre än sin tidigare trolovade Richard, som dog 1199, då han efterträddes av sin lillebror John. Alys levde så länge att hon också fick se John förlora alla sina landområden i Frankrike, och även vara så nära att förlora sin engelska krona till Frankrike att bara hans egen död räddade ätten Plantagenet kvar på Englands tron. Genom förlusten av de franska territorierna försvann också vikten av Vexin och Berry som gränsområden. Den kamp om land som hade definierat Alys liv, och hållit henne fången i en evighetslång trolovning, betydde vid hennes död runt år 1220 inte längre någonting. Alys öde försvann ur historien, och hon är idag till stor del bortglömd.

Facebooktwitterlinkedin