Under en period av den svenska monarkin har alla drottningar dubbelnamn. Denna period sammanfaller med ett komplicerat skifte mellan olika ätter på Sveriges tron, vilket gör att många har svårt att skilja drottningarna från varandra, särskilt som samma namn återkommer i olika kombinationer. Här presenteras 200 år av drottningar med dubbelnamn!

 

Det börjar med Gustav II Adolfs drottning, Maria Eleonora av Brandenburg. Hon föddes 1599 och blev drottning av Sverige 1620, då hon gifte sig med Gustav II Adolf. Maria Eleonora är mest känd som mamma till drottning Kristina och för att ha bevarat makens hjärta i ett skrin i sitt sovrum. Att bevara eller begrava hjärtat skilt från kroppen var vanligt under den här tiden. Hennes sorg över maken gick dock lite över gränsen även för samtiden, hon insisterade t.ex. på att kistan skulle öppnas efter begravningen så att hon fick se sin make igen. Även innan kungens död ansågs hon som hysterisk, antagligen var hon känslig. Maria Eleonora var också under stor press att föda en tronarvinge, och dottern Kristina föregicks av flera missfall och dödfödda barn. När Gustav II Adolf dog skapades en förmyndarregering för dottern Kristina men Maria Eleonora satt inte i den. Att beskriva henne som olämplig som regent eller för den delen som vårdnadshavare för sin dotter var en del i politiken. Sverige befann sig i ett känsligt läge, mitt i ett krig och med en barndrottning på tronen. Maria Eleonora, som en gång beskrivits som den vackraste drottningen i Europa, levde relativt undanskymt resten av sitt liv, och dog 1655, året efter att hennes dotter Kristina abdikerat till förmån för sin kusin Karl X Gustav. Under många år levde hon i Danmark och Preussen, efter att ha lämnat Sverige utan tillstånd. Hon var aldrig särskilt intresserad av politik, men hade ett stort intresse för kultur och konst, och hon gjorde arkitektoniska ritningar till slott som aldrig byggdes eftersom det saknades pengar – trettioåriga kriget slukade alla resurser.

 

Maria Eleonoras sista officiella framträdande var då hon mottog nästa drottning i Stockholm, Karl X Gustavs brud Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Hedvig Eleonora var arton år gammal då hon blev drottning av Sverige. Hennes make var den första monarken av Pfalz-ätten i Sverige, son till Karl IX dotter Katarina. Hedvig Eleonora var bara drottning i sex år innan Karl X Gustav dog 1660. Deras son, Karl XI, var då bara fyra år gammal. Hedvig Eleonora utsågs till regent för sin son, och var regent fram tills Karl XI ansågs tillräckligt gammal att själv ta över tronen, vilket skedde år 1772. Hedvig Eleonora var senare även regent för sin sonson Karl XII, och var dennes representant i Sverige när han var borta på fälttåg 1700-1713. Hedvig Eleonora var en stark kvinna, som ofta beskrivs som dominant. För sin son var hon alltid drottningen, hans egen fru reducerades till min hustru. Hon var från början okunnig om politik, eller snarare saknade hon utbildning i politik, men satt med i rådet för att bevaka sin sons intressen, och hon lärde sig snabbt. Hennes motståndare fick aldrig anledning att avsätta henne som regent, hon spelade sina kort väl, och hon behöll sitt inflytande även under sin son, och sin sonsons regeringstid.  När Karl XI blev tillräckligt stor för att sitta med i rådet själv viskade han sina frågor till änkedrottningen, som sedan fick ställa dem högt till övriga rådsherrar. Charles II av England erbjöd Hedvig Eleonora äktenskap året efter Karl X Gustavs död men hon tackade nej, och gifte aldrig om sig. Hennes plats var i Sverige.

 

Hedvig Eleonora var av födsel och ohejdad vana mot Danmark. Hennes svärdotter Ulrika Eleonora den äldre var danska, och hennes svärmors missnöje med sin svärdotter var öppet för alla att betrakta. Karl XI och Ulrika Eleonora gifte sig 1680, de hade förlovats redan 1675 men ett krig länderna emellan gjorde att äktenskapet dröjde. Ulrika Eleonora vägrade att bryta trolovningen och under kriget ska hon ha vägrat fira danska segrar och ska med egna pengar ha hjälpt svenska krigsfångar. Hon var populär i Danmark för sin mildhet och hon blev populär även i Sverige. Hon gav t.ex. upp delar av sin egen hovstat för att hon inte ville tynga statens budget och skickade hem sitt danska hov. Hon hade inget politiskt inflytande, Karl XI diskuterade politik med sin mor istället. Ulrika Eleonora fick alltid nöja sig med att ta plats efter sin svärmor, och i den tvisten tog Karl XI sin mors parti. Tvisten ska ha börjat som ett missförstånd när de två damerna först möttes, änkedrottningen erbjöd sin svärdotter den bästa platsen i vagnen, men denne tackade nej av respekt för sin svärmor, som därmed antog att rangordningen var avgjord till hennes fördel. I övrigt verkar äktenskapet mellan Ulrika Eleonora och Karl XI  ha varit lyckligt, särskilt när hans mor befann sig på en annan plats, och Karl XI hade trots allt stort förtroende för sin drottning, hon fick en plats i ett tänkt förmyndarråd för sonen Karl (XII). Ulrika Eleonora dog dock före Karl XI, 1693.

 

Karl XII hade inga egna barn, så när han dog 1718, gick tronen till hans lillasyster Ulrika Eleonora den yngre. Hon regerade som drottning i bara ett år innan hon lämnade över tronen till sin make, Fredrik I av Hessen. Ulrika Eleonora och Fredrik hade inte heller några barn och när först hon dog (1741) och sedan han (1751) gick tronen till en ny ätt genom Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp. Adolf Fredrik var avlägset släkt med Karl IX, men för hans karriär var det viktigare att han var släkt med kejsarinnan Elisabet av Ryssland. Det var hon som tryckte på för att få honom vald till svensk tronföljare.

 

Adolf Fredrik, som hade mycket litet politisk makt, och är mest känd för att ha varit mycket intresserad av att svarva, var gift med Lovisa Ulrika av Preussen. Hon var mer politiskt intresserad och gav upphov till en del strider, som när hon försökte utöka kungens makt genom en misslyckad kupp 1756. Hon beskrivs som vacker och intelligent, viljestark och temperamentsfull, även om hon även ges epitet som stolt, högdragen och arrogant. Lovisa Ulrika var ett barn av upplysningstiden, och var en bildad kvinna, i fransk tappning. Äktenskapet ska ha varit lyckligt, och Lovisa Ulrika var på det stora hela överlägsen sin make i det mesta. Hon skapade ett kulturellt centrum vid hovet, grundade en amatörteater, och talade tyska, franska, svenska och engelska. Adolf Fredrik lät bygga Kina slott vid Drottningholm till henne.

 

Lovisa Ulrika var emot sonen Gustavs trolovning med den danska prinsessan Sofia Magdalena. Hon ställde som villkor för förlovningen att Sofia Magdalena skulle uppfostras i Sverige, men hennes krav hörsammades inte. Lovisa Ulrikas inflytande över politik och familj minskade ju äldre hennes son, Gustav III, blev. När han blev myndig tog han alltmer över och visade sin egen vilja. Han envisades med att fullfölja förlovningen med Sofia Magdalena och de två gifte sig 1766. Sofia Magdalena fick därefter stå ut med sin svärmoders trakasserier, en gång bjöd hon t.ex. enbart sin son till sin födelsedag, hans hustru lämnades utan inbjudan!

 

1771 dog Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika blev änkedrottning. Hon hölls utanför den nye kungen Gustav III planer på statskupp, och hon visste inget om kuppen 1772 förrän efteråt. När nyheten nådde henne var hon överlycklig och prisade Gustav i ett brev som Ja, Ni är min son, och Ni är värdig att vara det… Han uppnådde genom kuppen hennes mål, en starkare monarki, men deras relation blev inte bättre för det. När Gustavs lillebror hertig Karl (XIII) genom Gustavs försorg gifte sig med Hedvig Elisabeth Charlotta av Holstein-Gottorp 1774 fick Lovisa Ulrika flytta ut från slottet, eftersom den nya hertiginnan av Södermanland behövde en våning. Änkedrottningen såg detta som en förvisning från hovet. Det blev inte bättre när Sofia Magdalena och Gustav III äntligen fick barn 1778, efter tolv års äktenskap. Lovisa Ulrika ifrågasatte Gustavs faderskap. Hon var inte den enda som gjorde detta, och det blev en utredning som inte ledde någonstans, annat än till att befästa brytningen mellan kungaparet och änkedrottningen. Lovisa Ulrika tvingades skriva på en försäkran att det hon hört bara var elaka rykten, men kungen förlät henne inte. Lovisa Ulrika dog i influensa 1782, och under sina sista dagar i livet försonades hon med sin son och fick se sin sonson. Sofia Magdalena kom däremot inte till sin svärmors dödsbädd.

 

Sofia Magdalena var också hon en bildad kvinna enligt fransk förlaga. Hon var strängt uppfostrad, till stor del därför att hennes manliga släktingar ansågs sedeslösa och som dåliga förebilder. Livet i Sverige var inte enkelt, hennes svärmor var elak mot henne och även Gustav ville att hon skulle göra sig av med sitt danska hov, man var rädd för spioner. Sofia Magdalena drogs in i politiska intriger, hennes svärmor och make var på hattarnas sida, så den nya drottningen adopterades av mössorna i den svenska politiken. Hattar och mössor var de två partier som fanns under Frihetstiden, som abrupt tog slut med Gustav III statskupp 1772. Sofia Magdalena som inte var lika kvicktänkt som många andra damer, och som var blyg av sig, var inte bekväm med spela teater eller konversera och drog sig allt mer bort från det officiella hovlivet. Hovet ansåg henne snart som tråkig och hittade andra förströelser.

 

Äktenskapet mellan Sofia Magdalena och Gustav III var inte helt olyckligt, men Lovisa Ulrikas missnöje låg som en filt över de båda. Deras egen okunskap var också ett problem, ingen av dem ska ha haft en aning om hur sex gick till. Äktenskapet fullbordades först elva år efter vigseln, och då ska stallmästaren Munck ha fått visa paret tillrätta. Det kan låta konstigt för oss men det var inte ovanligt att i alla fall bruden i högre stånd inte hade fått någon undervisning i sexualkunskap före äktenskapet. När historien om fullbordandet nådde hovet blev kungaparet förebild för en rad elaka teckningar, som visade hur det hela gått till och Muncks eventuella roll i det hela.

 

Efter Gustav III död drog sig Sofia Magdalena tillbaka, och höll eget hov. Hon deltog inte i förmyndarregeringen för sin son Gustav IV Adolf, men stod på god fot med sin svärdotter, Fredrika, och sina barnbarn. När Gustav IV Adolf avsattes vid statskuppen 1809 blev hon förtvivlad. Hon nekades att se sin son igen men brevväxlade med honom resten av sitt liv. Hon hälsade den nye kronprinsen Bernadotte utan agg, innan hon dog 1813. På 200 år hade Sverige avverkat fyra regerande ätter. Med undantag för Karl XIII drottning, Hedvig Elisabeth Charlotta (som har tre namn) har vi sedan Bernadotte introducerades i svenska kungahuset inte haft någon drottning med mer än ett namn!

 

Facebooktwitterlinkedin