Ett av de utmärkande dragen för det Heliga romerska riket av tysk nation, vanligen bara tysk-romerska riket på svenska, är att kvinnor inte kan inneha kejsartiteln. Så för att bli kejsarinna var Maria Theresia tvungen att gifta sig till titeln, trots att den tidigare innehafts av hennes far.

Maria Theresia av huset Habsburg, som i praktiken prenumererade på kejsartiteln, trots att kejsaren formellt valdes av de många delstaterna i imperiet, var dotter till kejsar Karl VI som dog 1740. Karl och hans gemål, Elisabeth Christine of Brunswick-Wolfenbüttel hade fyra barn, en son som dog innan sin första årsdag och tre döttrar, Theresia, Anna och Amalia, alla med prefixet Maria, och med ytterligare några namn efter tilltalsnamnet. Theresias fulla namn var Maria Theresia Walburga Amalia Christina. Lillasyster Amalia dog, liksom sin bror, innan hon nådde vuxen ålder, men Theresia och Anna överlevde barndomen och var sin fars enda arvingar när han dog.

Hon fick en klassisk kvinnlig uppfostran, föräldrarna fortsatte länge att hoppas på en son och arvinge, och valde därför att ge Theresia en standardutbildning för en prinsessa. Hon talade t.ex. latin, franska, italienska och spanska, men inte de för regerandet så viktiga ”lägre” språken tjeckiska och ungerska. Någon son blev det dock inte och Theresia efterträdde, som äldsta dotter, sin far som ärkehertiginna av Österrike och drottning av Ungern och Böhmen. Hon var då bara tjugotre år.

Kejsartiteln kunde hon dock inte få, den gick istället till Karl VII av huset Wittelsbach. Trots att han inte räknas som tillhörande dynastin Habsburg var han släkt med dem, och ingift i ätten. Karl fick bara tre år på kejsartronen, innan han dog år 1745. De tre åren hade Theresia använt väl, hon hade konsoliderat sin makt och var mitt inne i ett krig med Preussen om vem som skulle styra Österrike, det var flera härskare i staterna runtomkring som inte ansåg att Theresia var den legitima arvtagaren. Flera av dem ansåg istället att de själva var bättre lämpade. När Karl VII dog var Theresias position så stark att hennes anspråk på kejsartiteln inte gick att ignorera längre. Hennes make valdes därför till kejsare.

Theresia hade ingått äktenskap nio år tidigare, 1736, med Frans Stefan av huset Lorraine (Lothringen). Frans var äldsta (överlevande) son till hertigen av Lorraine men i ett komplicerat avtal bytte han bort hertigdömet och fick istället Toscana. Lorraine gick till Polens ex-kung och när han dog hamnade hertigdömet under den franske kungen, som var gift med den polske ex-kungens dotter. Frans yngre bror gifte sig för övrigt med Theresias lillasyster Anna, och inkorporerades i Österrikes affärer som befälhavare.

Theresia och Frans verkar ha gift sig av kärlek, eller i alla fall av relativt fri vilja. Detta trots att han var nio år äldre än Theresia och att hon bara var sex år när äktenskapet arrangerades. De två hade dock växt upp tillsammans och om det var kärlek eller bara nära vänskap och ett lyckat kompanjonskap spelar kanske mindre roll! De använde kärleksfulla smeknamn på varandra i brev, och verkar överlag ha levt ett harmoniskt familjeliv tillsammans. När Frans valdes till kejsare stod det klart för alla att det egentligen var Theresia som valts och som skulle styra, och Frans lämnade gladeligen över makten till henne, själv roade han sig med att hålla ordning på huset Habsburgs affärer, vilka inte var desamma som kejsardömets.

Theresia och Frans fick tillsammans sexton barn, varav elva överlevde barndomen. Fyra söner och sju döttrar som Theresia använde som spelpjäser för att ytterligare stärka kejsardömet och ätten Habsburg. Som föräldrar var de dock ovanligt närvarande i barnens uppväxt, även om Theresia också är känd för att ha använt barnen och familjescenen som en teaterbakgrund när viktiga besökare kom på audiens. Hon var också mycket strikt, och barnen var absolut inte bortskämda, däremot hade hon uttalade favoriter bland barnen. Hon drog sig heller inte för att kritisera sina barn, även när de var vuxna. Theresia arrangerade teatrar där barnen framträdde. Det fanns naturligtvis en baktanke även med detta, genom att tidigt framträda skulle barnen vänja sig vid att ses och synas, och att tala inför publik. Theresia var också medveten om att hennes döttrar inte kunde förvänta sig lyckliga äktenskap, och det var ett offer hon var villig att göra! Om sin dotter Josefa, som dog sexton år gammal av smittkoppor, samma dag som hon skulle ha begett sig till sitt nya hemland för att gifta sig, lär Theresia ha sagt: Jag ser stackars Josefa som ett offer för politiken. Om hon bara uppfyller sina plikter till Gud och sin make, och tar hand som sin själ, är jag nöjd, även om hon inte är lycklig.

Efter Josefas död fick hennes syster Carolina ta hennes plats, och gifta sig med den outbildade och, tydligen, motbjudande Ferdinand av Neapel.

En av döttrarna fick gifta sig av kärlek, Theresias favoritdotter Christine. Övriga förutsattes hjälpa släkten. Detta var nu inte något ovanligt för tiden, det ovanliga är att det var Theresia som öppet bestämde, inte hennes make, och därför har hon både rollen som beslutsfattare i dessa ärenden och rollen som modern som ska undervisa och trösta döttrarna när valet är gjort. Giftermål ansåg Theresia var ett sätt för landet att undvika krig, och hon lär ha sagt: Andra nationer krigar, men du lyckliga Österrike, du gifter dig. Theresias och Frans yngsta dotter bar för övrigt namnet Antonia och gifte sig med den franske kungen. Hon är mer känd under sitt franska namn, Marie Antoinette.

Theresia moderniserade under sin långa tid, tjugo år, som kejsarinna utbildningsväsendet i Österrike, det blev ett system med sex års skolplikt för både flickor och pojkar, långt före de flesta länder. Här förenade hon upplysningens idéer med praktiska, kejsardömet behövde många utbildade tjänstemän! Hon moderniserade även domstolarna, och skapade en sammanhållen lagstiftning och hon föredrog ett system med en central stark administration, i motsats till starka lokala ledare. Det ledde till en starkare ställning för t.ex. bönderna. Bönderna var för övrigt de som starkast protesterade mot skolreformerna, de behövde barnen hemma på gårdarna. Theresia svarade med att utfärda order om att arrestera de som inte skickade sina barn till skolan.  Överlag var Theresias reformer inte grundade på humanistisk grund utan på kejsardömets behov, hennes användning av upplysningens idéer betydde inte att hon såg med blida ögon på dess filosofi. Hon var snarare arketypen för den upplyste despoten.

Theresia la också stor tid på om- och tillbyggnader på det stora sommarpalatset Schönbrunn, och lät bl.a. bygga en slottsteater. Hon omorganiserade militären och utvecklade jordbruket. Hon hade däremot inget till övers för religiösa avvikare, vare sig de var judar eller protestanter. Hon försökte driva kravet att hela kejsardömet skulle konvertera till katolicismen, men fick släppa det. Protestanter som hanterade finansiella transaktioner tilläts i Wien eftersom Theresia ansåg att det skulle bryta judarnas traditionella grepp om finansmarknaden och hon utvisade judar från vissa områden i riket. Mot slutet av sin regeringstid, under 1760-talet verkar hon dock delvis ha bytt åsikt och hon förbjöd då tvångskonvertering av judiska barn till katolicismen, liksom särskilda avgifter för judar. Theresia var strikt troende, men det innebar inte heller att hon släppte någon makt till kyrkan, hennes strävan låg snarare åt andra hållet. Hon ansåg att kyrkan bara hade jurisdiktion inom teologins område, och de nya skolorna innebar att kyrkans makt över utbildningen blev mindre.

När maken Frans dog 1765 valde Theresia att klippa av sig håret och bära sorgkläder resten av livet. Makten släppte hon dock inte, hennes son Josef, den nye kejsaren, fick finna sig i att spela andrafiolen. De hade olika åsikter om mycket, men Josef fick stå tillbaka, och hans enklare och friare upplysningsideal fick vänta på sin tur. Deras förhållande var ofta ansträngt, men ingen av dem ville abdikera till den andres fördel. Theresia överlevde smittkoppor 1767 men blev troligen aldrig helt återställd efter det. Trots det fick hon hela tretton år till vid makten. Hon dog den 29 november 1780, även om hennes son lär ha avfärdat varningarna om att kejsarinnan var dålig och utgått från att hon skulle överleva även detta! Med Theresia dog den sista i ätten Habsburg på kejsartronen, hennes barn tillhörde ätten Habsburg-Lorraine.

Som den effektiva ledare hon var hade hon redan under sin livstid låtit skapa sin grav i Habsburgarnas gravvalv i Wien. Där är hennes grav fortfarande den mest utsmyckade och imponerande. Där vilar hon tillsammans med sin make.

Hennes store fiende genom åren, kung Fredrik av Preussen, sa när han hörde att Theresia var död att hon alltid hedrat sin tron och sitt kön, och att han aldrig sett henne som en fiende, trots de tre krig de utkämpat mot varandra. Den kvinnans prestationer är de av en stor man, lär han också ha sagt.

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: EuropaMäktiga kvinnor