Källorna är överens om en sak, Henry Holland var ett svin. Han har dessutom den dubiösa äran att ha gett namn åt Towerns sträckbänk, som enligt senare tiders historieskrivning kallades hertigen av Exeters dotter, efter Henry Holland som var just hertig av Exeter. Hertigen har fått rykte om sig att ha varit oförutsägbar, hetlevrad, våldsam och grym.

Henry Holland föddes i en omvälvande tid. Henry VI, som hade suttit på tronen sedan han var ett spädbarn, var nio år gammal när hans släkting och namne föddes. De två Henry delade John av Gaunt som anfader, och var sysslingar. På sin mors sida var Henry Holland faktiskt en generation närmare den store kung Edward III än Henry VI själv var. När missnöjet med Henry VI växte hade Henry Holland en teoretisk chans att bli kung, men han var lojal mot sin släkting på tronen i en tid när många vände kappan efter vinden.

När Henry var sjutton år gammal dog hans far, hans mor dog redan när Henry var liten. Hans far varvid sin död inne på fru nummer tre, men Henry hade trots det bara ett syskon, Anne.

Henry ärvde titeln hertig av Exeter vid sin fars död, och samma år, 1447, gifte han sig med Richard, hertigen av Yorks äldsta dotter, Anne Plantagenet. Anne var bara åtta år gammal när hon stod brud. Barnäktenskap var inte ovanligt i de högre kretsarna under den här tiden, men vare sig flickor eller pojkar ansågs mogna att konsumera äktenskapet förrän de var tonåringar. Den som krävde sex med en underårig partner fick räkna med omgivningens avsky. Äktenskapsallianserna var dock ofta för viktiga för att man skulle vänta in rätt ålder innan själva löftena gavs. När Henry och Anne konsumerade sitt äktenskap är okänt, men deras enda barn föddes först 1461.

Att skapa en allians med hertigen av York var vettigt, två år tidigare hade kungen, Henry VI, gift sig med Margaret av Anjou, och det visade sig snart att den som bar byxorna i det äktenskapet var Margaret. Ju äldre kungen blev desto mer visade han sig oförmögen att uppfylla sin fars skor, de stora förlusterna av land i Frankrike, och de interna fraktionsstriderna vid hovet, gjorde att stämningen blev allt mer tryckt. Hertigen av York var efter att kungens två farbröder, hertigarna av Bedford och Gloucester, dött var den starka kraften vid hovet, och framstod allt mer som en reell ledare. Hertigen av York var dessutom den enda hertigen som stod över hertigen av Exeter, enligt statuterna för hertigdömet Exeter som skrivits så sent som 1444. En allians mellan Exeter och York var därför politiskt en god plan.

Henry Holland var rik, men gjorde det många andra gjorde under samma tid, han ockuperade andra personers mark för att bli ännu rikare. I Henrys fall handlade det till exempel om att ta över en Lord Cromwells mark och anklaga honom för förräderi. I en tid när kungen ansågs svag ökade den typen av konflikter, och trots att det fanns domstolar runt om i landet som skulle ta hand om konflikter mellan landinnehavare vann oftast den som var starkast militärt. Ju längre tiden gick desto mer kom landet att likna ett maffia-samhälle, där den starkaste vann. Henry Holland var stark. Hans roll som hertig gjorde att han också hade makt att utse domare i många församlingar. Kungamakten försvagades och ämbetets makt korrumperades.

När situationen vid hovet förvärrades och en militär konflikt mellan de olika fraktionerna till slut var oundviklig, ställde sig Henry Holland dock på kungens sida, mot sin svärfar Richard, hertig av York. Och på den sidan stannade han, trots att det hade gynnat honom att byta sida.

Krigslyckan varierade i Rosornas krig, och Henry Holland satt under en period fängslad av sin svärfar, han hade deltagit i interna strider i norra delen av landet, och hertigen av York som under den tiden var landets protektor spärrade in sin svärson. Andra strider vann han, som den vid Wakefield, där hans svärfar och svåger Edmund (greve av Rutland) dog och deras huvuden sattes upp över staden Yorks port. Men när Henry VI avsattes och Margaret av Anjou tvingades i landsflykt i Frankrike, lämnade även Henry Holland England. Kvar i England var hans fru och parets nyfödda dotter.  I samband med detta förlorade Henry alla sina titlar och egendomar. Henry Holland och Anne Plantagenet separerade officiellt 1464, men redan innan dess hade många av Henrys egendomar överlämnats till Anne. Anne var nämligen syster till den nye kungen Edward IV.

Livet i exil var tufft för Henry Holland, vissa krönikörer hävdar att han setts vandra, barfota, från dörr till dörr, tiggandes mat för dagen. Hertigen av Burgund, Filip den gode, var en av dem som förbarmade sig över Henry och andra Lancastertrogna adelsmän i exil. Han gav tom vissa av dem pension. När Filip dog 1467 blev det dock annorlunda, den nye hertigen, Karl den djärve, gifte sig med ytterligare en syster till Edward IV, och en tidigare svägerska till Henry, Margaret Plantagenet. De Lancastertrogna vände istället blickarna mot Frankrike där Margaret av Anjou fortfarande befann sig.

Tillsammans med Henry Holland, andra lojala adelsmän, och Edward IV gamle vapenbroder Richard Neville, greve av Warwick, och med stöd av den franske kungen tog Margaret av Anjou för en period år 1470 tillbaka makten i England, men kort därefter förlorade Lancastersidan sina två sista strider. Vid Barnet dog Warwick, och Henry Holland skadades så svårt att han antogs vara död. När det visade sig att han trots allt levde spärrades han in av sin tidigare svåger Edward IV. Vid Tewkesbury några veckor senare dog Lancasters hopp, Margarets son Edward av Westminster, och Margaret gav upp kampen om kronan. Henry VI, inspärrad i Towern, dog kort därefter, officiellt av brustet hjärta efter att ha fått nyheten om sonens död.

Henry Holland hade däremot fortfarande några år kvar att leva. Året efter Tewkesbury fick hans fru igenom en formell skilsmässa. Henrys och Annes dotter, Anne Holland, giftes tidigt bort med Thomas Grey, äldste sonen till Edward IV drottning Elizabeth Woodville. Anne Holland dog redan tretton år gammal, 1474, samma år som hennes mor gifte om sig med Thomas St Leger, som troligen varit hennes älskare ett tag. Anne själv dog därefter i barnsäng, medan hon födde en dotter.

År 1475 deltog Henry Holland, mer eller mindre frivilligt, i en expedition till Frankrike, där kungen tänkte sig ett litet krig med den franske kungen. På vägen hem råkade han ut för en olycka, han ramlade överbord på skeppet och drunknade. Det är inte helt otroligt att olyckan var planerad, Henry Holland hade spelat ut sin roll i Englands historia.

Var Henry Holland ett svin? Han beskrevs redan under sin samtid av utomstående som grym och hård, men det var inte ovanligt för en rik adelsman under den tiden, eller andra tider för den delen. Hertigen utnyttjade helt klart det faktum att kungamakten under Henry VI tid var svag och inte kunde hålla landägarna i landet i schack, men han var inte den enda som gjorde detta. Familjen Paston i Norfolk fick kämpa i flera år efter att en annan adelsman ockuperat deras egendom. Deras motståndare besatte tom egendomen och hotade domstolen för att få rätten till marken bekräftad. Familjen Paston själv anklagades också för att ha förvrängt ett testamente som gav dem tillgång till en annan egendom som de inte hade rätt till.

Henry Holland var lojal mot sin kung, och de som var lojala mot Henry VI och hans drottning har stått på den förlorande sidan i historieskrivningen. Inte heller har han haft några nära släktingar som försökt återupprätta hans rykte, hans linje dog ut med honom själv och hans egendomar gick i huvudsak till hans frus dotter i hennes andra äktenskap. Hertigtiteln begravdes redan när Henry förlorade äran 1461, och har hittills inte återuppväckts.

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: EnglandRosornas krigStora män