Puritanernas välde i England var kort, men deras tankar påverkade hela samhället. En av de egenheter som fortfarande fascinerar är de puritanska förnamnen.

I slutet av januari 1649 avrättades kungen av England, Charles I, och England påbörjade sitt dryga decennium som republik, kallat the Commonwealth (monarkister föredrar termen the Interregnum). Till en början styrdes landet av parlamentet, men 1653 tog Oliver Cromwell makten som Lord Protector. Cromwell, och de flesta av de andra republikanerna, brukar kallas för puritaner.

Den puritanska rörelsen hade börjat långt tidigare. Den engelska kyrkan hade genomgått många förändringar sedan Henry VIII valde att skilja den från Rom. Hans egen motvilliga reformation, han förblev katolik till sin död, följdes av hans son Edwards korta och uttalat protestantiska år som kung. Edwards syster Mary I ledde landets återgång till katolicismen medan hennes syster Elizabeth I var pragmatisk i fråga om tro, varken katoliker eller alltför protestantiska avarter tolererades. Hennes berömda uttalade I would not open windows into men´s souls innebar att så länge du utåt följde den anglikanska kyrkan, frågade ingen vad du egentligen tyckte. Många av de protestanter som flytt England när Mary I blev drottning återvände från sin exil i de protestantiska länderna i Europa när Elizabeth tog över tronen. Från början ville puritanerna förändra kyrkan inifrån och göra den mer reformert, men redan under Elizabeth valde några att lämna den anglikanska kyrkan. Dessa kallades för separatister.

När turen kom till ätten Stuart 1603 hade den engelska kyrkan fått en karaktäristisk form, som varken var katolsk eller ren nog för de riktigt reformerta. James I följde i Elizabeths fotspår. Med tiden blev det dock omöjligtför puritanerna att stanna i den anglikanska kyrkan, och tonen skärptes då fler och fler inte ansåg sig kunna acceptera att följa en trosordning de inte fullt ut stödde.

Det förekom inga förföljelser av puritaner under Elizabeth och James, de som inte stödde kyrkan fick helt enkelt inte högre poster utan fick stå åt sidan. De som valde att lämna landet och bege sig över havet till kolonierna, gjorde det inte för att de var förföljda utan för att de inte ansåg sig kunna leva efter sin religion i England.

När Charles I blev kung ändrades politiken. Charles stödde de antipuritanska tendenser som växt fram i Europa, och det satte ljuset på puritanerna i England, och tvingade dessa att bekänna färg. De kunde inte längre stanna inom den anglikanska kyrkan. De ökade motsättningarna mellan kungen och folket, särskilt de element som brukar kallas puritanska, ledde till en konflikt som övergick i ett inbördeskrig och slutade med att kungen avrättades.

Under ett årtionde fick Cromwell och hans puritaner fritt spelrum att skapa en ny kyrka och en ny stat. Med Cromwells död föll projektet ihop, och Charles II, son till den avrättade kungen, inbjöds att ta över. Monarkin var tillbaka och med den följde en utrensning av puritaner från den anglikanska kyrkan. 2 400 präster kastades ut. Många valde att lämna landet och bege sig till Amerika. Charles II var heller inte sen att hämnas sin fars död på de som varit inblandade, vilket till viss del sågs som religiös förföljelse.

Ett antal olika separatistgrupper bildades, med olika namn, quakers, mugglare (en grupp som avstod från all typ av predikan och ceremonier och bara möttes för samtal, de var helt emot missionerande), brownists, tidiga baptister (baptismen började spridas i början av 1600-talet men långt ifrån alla separatister/puritaner var baptister) och många fler. Förbud mot religiösa möten infördes och förföljelser av oliktänkande blev en del av statens sätt att försöka ena kyrkan.

Hur var det då med namnen? När Bibeln översattes till folkspråk på 1560-talet blev de hebreiska namnen vanliga bland protestanter. Det var namn som tidigare inte varit tillgängliga, men nu, när de som kunde läsa själva kunde läsa Bibeln fann de dessa namn både exotiska och gudliga. Snart räckte dock inte dessa namn riktigt till för att visa sin tro. De sågs som alltför världsliga och de riktigt reformerta valde istället namn som speglade tron och dygderna. Allteftersom tiden gick blev namnen allt mer extrema.

En av de mer kända puritanerna, som också fått namnge ett av de första parlamenten under the Commonwealth, var Praise-God Barebone. Praise-God var läderarbetare, predikant och parlamentsledamot. Han tillhörde en sekt som kallades Femtemonarkisterna (Fifth Monarchists). Praise-God hade (troligen) en bror med namnet Fear-GodPraise-God fortsatte också traditionen genom att ge sina söner namnen If-Christ-had-not-died-for-thee-thou-hadst-been-damned och Jesus-Christ-came-into-the-world- to-save. Den förre valde att arbeta under namnet Nicolas Barbon.

Andra namn var Fly-fornication RichardsonKill-Sin PimpleMeek Brower och Fear-Not Helly. Längre namn, som kanske kan vara tecken på en udda metod att välja namn till barnen, nämligen att slå upp en sida i Bibeln och välja namn efter de ord ögonen fastnade på (som ett tecken från Gud) är Job-raked-out-of-the-ashes och Search-The-Scriptures.

Vissa föräldrar valde namn som skulle påminna både dem själva och barnen om deras egen dödlighet och plikt mot Gud. Det resulterade i namn som Abuse-Not, Abstinence, Obedience, Swear-NotFear-The-Lord och Be-StedfastNo-Merit är dock inte så elakt som det kan tyckas, det syftar på Guds barmhärtighet, som ges även till den som inte förtjänar det.

En familj i Warbleton, East Sussex, en del av England som där de puritanska namnen var som vanligast, gav sina barn namnen ReturnGood-giftHope-Still, Fear-Not, Thankful och Constant. Syskonen föddes mellan 1585 och 1596 när Elizabeth I var drottning. En annan familj gav sina döttrar namnen Restored, Flee-Sin, Constant och Susanna. Susanna är ett hebreiskt namn som visserligen förekom i det engelska språket under medeltiden men som inte blev vanligt förrän i och med reformationen. I Warbleton, och även i andra puritanska högborgar, var du dessutom inte ensam om att bära dessa namn, 1589 föddes tre Sin-Deny och det namnet förekom även vid dopfunten året efter. 1592 döptes ytterligare tre Sin-Deny!

Traditionen spred sig också till Amerika, i takt med att allt fler puritaner utvandrade under 1600-talet. Redan på The Mayflower, det berömda skepp som tog några av de första puritanerna till Amerika år 1620 fanns en barn med udda namn, paret Brewster hade sina barn Trulove och Wrestling och Susanna och William White hade sin femårige son Resolved med sig. De fick också sonen Peregrine under resan. Dessutom föddes en Oceanus Hopkins på vägen till Amerika. I Amerika fanns också Maybe Barnes och Notwithstanding Griswold, liksom den kände predikanten Increase Mather, känd för sin inblandning i häxprocesserna i Salem. Hans son Cotton Mather var också en inflytelserik predikant och inblandad i tillkommelsen av Yale University.

En del puritanska namn bestod bara av ett ord, en dygd eller ett omtyckt bibelord, några exempel är Proverb (betyder ordspråk, efter ordspråksboken), Revolt, Agony, Dust, Hearsay, Helpless och Anger.

Vissa namn berättar en hel historia. Forsaken, Repentance, och det tidigare nämnda Fly-Fornication ska ha varit namn som gavs till oäkta barn. Sorry-For-Sin kan också gå in i den kategorin. Joy-Again gavs till barn till föräldrar som tidigare förlorat ett barn, eller fått missfall, medan Joy-In-Sorrow’s mamma troligen dog i samband med födseln, eller så föddes hon nära inpå ett syskons död. Sea-Born föddes till sjöss, kanske när föräldrarna lämnade England för ett nytt liv i Amerika. Safe-On-High syftar på ett evigt liv i himlen, tillskillnad från det jordiska livet. Föräldrar till nyfödda som inte såg ut att överleva kunde kanske trösta sig med den tanken…

Men puritanerna var inte bara negativa i sin namngivning, det fanns gott om positiva namn, och det är de som har levt kvar än i våra dagar. Happy, Felicity, Liberty, Prudence, Verity, Hope, Temperance, Faith, Honesty, Truth och Desire är namn som är vanliga i både USA och England idag.

Å andra sidan var namnen under drottning Victorias tid var inte bättre, men de kunde inte skylla sina egenheter i namngivningen på religiös övertygelse. Zebra Lynes, Windsor Castle eller Mineral Waters föräldrar kunde inte motivera namnvalet med sin tro. Och Leicester Railway Cope (född på stationen i Leicester), Time Of Day eller Clifton Antivaccination hade snarast vetenskapen och industrialismen att tacka för sina namn. En del av dessa barn gjorde som If-Christ-had-not-died-for-thee-thou-hadst-been-damned och bytte namn i vuxen ålder. Om ens föräldrar valt namnet One Too Many Gouldstone är det inte förvånande om man väljer att som vuxen kalla sig Robert!

 

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: EnglandHistoriska namn