Etienne Clary arresterades i Marseille under den franska revolutionens skräckvälde. Till hans hjälp rusade hans lillasyster, Desirée, för att be kommissarien om nåd för broderns räkning. Kommissarien tyckte om den unga flickan och med hans hjälp frigavs Etienne.

Som tack bjöd Desirée in kommissarien till familjens hem, och kommissarien tog med sig sin yngre bror, som nyligen blivit utnämnd till brigadgeneral. Revolutionen hade gjort det möjligt för unga karriärlystna män att snabbt ta sig upp i graderna. Kommissarien själv var tjugosex år gammal, hans bror bara tjugofyra. Kommissariens namn var Joseph och brigadgeneralens namn var Napoleon. Efternamn: Bonaparte.

Introduktionen i familjen Clary blev avgörande för bröderna, inte politiskt men på det privata planet. Snart var Desirée och Napoleon förälskade, medan Joseph föll för Desirées äldre syster Julie. Förhållandet mellan Desirée och Napoleon föll efter några år i bitar, när Napoleon istället mötte Josephine de Beauharnais, som med tiden både blev hans hustru och hans kejsarinna. Banden mellan familjerna Bonaparte och Clary förblev dock starka och Julie och Joseph gifte sig 1794, när Julie var drygt tjugotre år gammal.

Joseph följde sin bror upp på karriärstegen. Han var kommissarie, advokat, diplomat och alltid lojal sin bror. När Napoleon invaderade Österrike ställde sig kungen av Neapel på Österrikes sida. Det ledde till krig som Frankrike vann. Napoleon avsatte kungen av Neapel och insatte sin bror på posten. Julie blev därmed drottning av Neapel. Posten varade i två år, därefter tog den över av Joachim Murat, gift med Josephs och Napoleons syster Caroline. Det tidiga 1800-talets Europa är ett lapptäcke av tillfälliga kungar med efternamnet Bonaparte. Napoleon tillsatte gärna sina bröder, ingifta bröder eller andra trogna på de kungatroner han erövrade. På så sätt fick t.ex. Jean Baptiste Bernadotte, gift med Desirée Clary, det lilla nyskapade furstendömet Ponte Corvo år 1806.

Julie stannade i Paris under tiden hennes man var kung av Neapel. I Paris åtnjöt hon både status av kejserlig prinsessa och drottning av Neapel. Josephs nästa post var som kung av Spanien, och åter stannade Julie i Paris, istället för att följa med sin make till Madrid. Julie var istället inofficiell representant, och rådgivare, för sin make vid det franka hovet.

Systrarna Clary, som båda stod Napoleon nära och båda bodde i Paris, stöttade varandra när Napoleons era närmade sig slutet. Desirée, vars man nu var svensk kronprins och motståndare till Napoleon, bodde hemma hos sin syster Julie, och när Napoleon förlorade striden flyttade Julie istället hem till Desirée.

När Napoleon återkom till makten, under de hundra dagarna, var Julie en av dem som hälsade honom välkommen tillbaka, tillsammans med Hortense de Beauharnais, Napoleons styvdotter, gift med Napoleons yngre bror Louis. Efter slaget vid Waterloo, 1815, tvingades släkten Bonaparte i exil, och Julies man Joseph köpte en egendom i New Jersey i Amerika. Pengarna som finansierade köpet sas komma från tavlor och smycken som han tagit från Spanien och Neapel, men det är oklart om detta är sant eller bara en del av det förtal som drabbade uppkomlingsfamiljen Bonaparte när kungadömet Frankrike återinrättades, och de många Bonaparte-kungarna och prinsarna i Europa föll från makten.

Julie följde inte med sin make till Amerika, istället begav hon sig till Tyskland där hon levde i flera år, innan hon flyttade vidare till bland annat Florens. Hennes syster Desirée gav sig så småningom, motvilligt, av till Sverige för att ta upp sin roll som drottning, men dit fick Julie inte följa med. Den nye svenske kungen ville absolut inte ha en ingift bonapartist i landet, det kunde påminna landet om hans egen bakgrund. Det räckte med att hans fru i flera år föredragit Paris och det kejserliga hovet framför sitt nya hemland, och att hans sons hustru var dotter till Napoleons styvson.

De sista åren bodde Joseph och Julie åter tillsammans, efter att han 1840 lämnat Amerika för Florens. De dog med bara några månaders mellanrum, men olika år 1844 och 1845. Trots att de levt större delen av sitt gifta liv på olika håll hade de tre döttrar tillsammans, och verkar ha varit om inte förälskade så i alla fall ett par med gemensam agenda och gemensamma mål som trivdes relativt väl tillsammans. Den äldsta dottern dog som barn, men de två yngre döttrarna Zenaide och Charlotte levde till vuxen ålder. Båda gifte in sig i ätten Bonaparte.

Charlotte, som liksom sin syster under några år levt med sin far i Amerika, gifte sig med Louis Bonaparte och Hortense de Beauharnais andre son, Napoleon Louis Bonaparte, men båda dog relativt unga och utan barn. Zenaide giftes bort med en son till Lucien Bonaparte, en annan av Josephs och Napoleons bröder. Makens namn var Charles Bonaparte. Han var ornitolog och biolog och tillsammans hade han och Zenaide tolv barn. Charles var invald i flera vetenskapliga samfund, bland andra Kungliga Svenska Vetenskapsakademin, och han var också med och grundade den kortlivade romerska republiken 1849.

Julie Clary hamnar ofta i skymundan av sin mer utåtriktade syster Desirée, men hennes liv innehöll minst lika mycket spänning och omkastningar som Desirées. Hennes giftermål cementerade också bandet mellan släkterna Bonaparte och Clary, på gott och ont, och hon spelade en stor roll vid det kejserliga hovet i Paris och hon fick t.ex. äran att bära kejsarinnan Josephines släp vid kröningen 1804.

 

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: EuropaMäktiga kvinnorVändpunkter