Många kungar och drottningar har fått leva med tillnamn! Englands Edward I hade långa ben och har gått till historien som Edward Longshanks, även om han nog själv hellre sett att ett annat av hans tillnamn Hammer of the Scots användes. Men tillnamn får man tyvärr sällan välja själv, inte ens om man är kung.

 

Många tillnamn handlar om utseende eller fysik, och de flesta är negativa och handlar om brister i just fysik och utseende. Johan den Blinde av Böhmen blev blind av en ögoninfektion i vuxen ålder. Han är mest känd för sitt deltagande i slaget vid Crécy i augusti 1346. Den blinde kungen var allierad med den franske kungen och slogs med honom mot engelsmännen. Under slaget ska kungen ha frågat efter sin son Charles och när hans närmaste sa att sonen deltog i striderna och eventuellt var död, ska Johan ha bett att få bli ledd in i stridens hetta så att han skulle får svinga sitt svärd mot fienderna. Han blev åtlydd och dog i slaget. Hans son Charles överlevde och efterträdde sin far som kung av Böhmen.

 

Den svenska kungen Erik läspe och halte, egentligen Erik Eriksson, föddes 1216, och blev redan som barn kung av Sverige. Ett uppror avsatte honom och tronen gavs till Knut Långe, som i likhet med Edward Longshanks fått sitt namn efter sin imponerande längd. 1234 var Erik tillbaka på tronen, som han sedan behöll till sin död 1250, då tronen gick till Birger Jarls son Valdemar. Tillnamnet läspe och halte fick Erik först efter sin död. Erikskrönikan skrevs för den nya kungaätten och var inte smickrande för den gamle kungen. Krönikan porträtterar kungen som svag, och fysisk svaghet får ofta symbolisera psykisk svaghet eller avsaknad av kungaduglighet. Möjligen led kungen av en sjukdom som påverkade skelettet och talet, men namnet kan också vara rent förtal. Richard III har t.ex. gått till historien som ful och puckelryggig, trots att han under sin levnad aldrig beskrevs på det sättet, utan snarast som ståtlig och skön. I hans fall var det dock Shakespeare som gjorde honom till skurk, ful på både insidan och utsidan!

 

Valdemar Birgerssons bror Magnus har fått tillnamnet Ladulås. Enligt en ganska krystad teori lär sig många att detta tillnamn beror på att han satte lås på ladorna med sin Alsnö stadga, som gjorde det förbjudet för adel och präster att våldgästa bönderna och kräva mat och husrum åt sig och sina följen när de var på resa. Tillnamnet Ladulås är inte samtida, utan nämns först 1412 i en krönika. En teori är att Ladulås är en förvanskning av Vladislav i sin latinska form, Ladislaus, ett namn som Magnus kan ha fått från sin mors slaviska anfäder.

 

Ludvig den fete, Eleanor av Akvitaniens förste svärfar, var en stor ledare i fält, men fick med åren och med ökande omfång allt svårare att rida i täten för sina trupper. Han dog av dysenteri 1137.

 

Hundra år senare hade Frankrike en kung med ett positivt tillnamn, Filip den Sköne, eller Filip IV. Det är ett tillnamn som han delar med Filip I av Kastilien. Den vackre kungen av Kastilien var gift med Juana la Loca, Johanna den vansinniga.  Johanna var dotter till Ferdinand och Isabella, det mäktiga kungaparet av det enade Spanien, och därmed syster till Katarina av Aragonien, Henry VIII första drottning. Filip I var notoriskt otrogen, och Johanna ska ha svarat med att bara ha fula och gamla hovdamer. Filip dog hastigt, eventuellt förgiftad av sin svärfar, eller kanske av mässling. De exakta omständigheterna är omtvistade och båda alternativen är möjliga! Den franske Filip den sköne var också vacker till utseendet, men är annars mest känd för att ha upplöst Tempelriddarorden år 1307. Året innan sparkade han ut alla judar ur Frankrike. Orsaken var i  båda fallen att kungen stod i skuld till de drabbade.

 

Frankrike har också haft en regent med tillnamnet galen, Karl VI. Karl den galne var dock en komplicerad man och har även tillnamnet den älskade! Han var under perioder av sitt liv vansinnig och trodde bland annat att han var gjord av glas. Hans tilltagande vansinnighet ledde till en maktstrid inom kungahuset, och till slut togs makten av Johan den Orädde, hertig av Burgund. Han var son till Filip den Djärve, som fick sitt tillnamn genom sin hänsynslöshet och genom den ärelystnad som fick honom att stärka Burgunds makt inom Frankrike, och som utvidgade hertigens eget territorium.

 

Galen var även den engelske George III, som gått till historien som Mad King George. Orsaken till hans galenskap har ofta angetts vara porfyri, en sjukdom som också kallas vampyrsjuka. Kungen kan dock ha lidit av någon annan sjukdom, t.ex. manodepression eller bipolär sjukdom.

 

I Frankrike, där man haft många kungar med tillnamn, levde också Ludvig den trätgirige. Han var son till Filip (IV) den sköne, och hans styre karaktäriserades till stor del av de spänningar som hans fars agerande skapat. Adeln revolterade mot de reformer Filip infört, och alla gräl och konflikter gav sonen hans tillnamn. Under Ludvigs styre fick judarna åter komma in i Frankrike och många livegna fick chansen att köpa sig fria. Ludvig tog därmed första steget mot ett avskaffande av livegenskapen i Frankrike.

 

Tillnamn kan också komma från omständigheter i livet. Henry II yngste son kallades redan av sin far för Johan utan Land, eftersom den första uppdelningen av riket mellan sönerna uteslöt Johan. Han ansågs vara för ung när uppdelningen gjordes. Johan fick senare Irland, och tillslut hela England när hans bror Rickard Lejonhjärta dog år 1199. Johan kallas idag ofta för prins John, men detta är ett felaktigt tilltal eftersom titeln ”prins” inte användes i England under den perioden, Johan var John, the Kings son och senare Herre av Irland innan han blev kung.

 

Johns bror, Richard, kallades Lejonhjärta redan under sin levnad, på grund av sitt mod i strid. Han har också det mer ambivalenta tillnamnet Oc e No (ja och nej) i Akvitanien, på grund av sitt sätt att ge korta kärnfulla svar, i en provins där språk och kultur och hovtraditioner var viktiga.

 

Peter den grymme av Kastilien ansågs grym av sin samtid, men har också fått lida för att hans politik inte sammanföll med dem som skrev historien. Peter hävdade kungamakten på adelns bekostnad, och anställde ofta ofrälse tjänstemän och judar. Den danske kungen Kristian II, fick tidigt ett negativt tillnamn, Tyrann, i Sverige. I Danmark har han däremot inget tillnamn alls, utan kallas för Kristian II. Det finns en svensk myt om att Kristian Tyrann i Danmark kallas för Kristian den gode, men det är inget annat än en myt, troligen uppkommen för att polemisera åsikterna kring kungen.

 

Ibland har alla söner i en kungafamilj fått tillnamn. Karl den Stores söner är ett sådant exempel. Äldste sonen fick namn efter farfar, Pippin den lille. För att skilja honom från farfadern fick han det mindre smickrande tillnamnet Puckelryggen. Efter ett uppror mot fadern skickades Pippin Puckelryggen till ett kloster. En annan av sönerna fick först namnet Karloman, men döptes senare om till Pippin, ett tecken på att Karl den store tänkte sig ett byte av arvinge (vilket troligen utlöste Pippin Puckelryggens uppror). När Karl den store blev kejsare på juldagen år 800, blev ytterligare en av hans söner, Karl den yngre, kung av frankerna. Av någon anledning kallas han ibland Karl den mindre i Sverige. Det blev i slutändan Karl den stores fjärde son, Ludvig den fromme som övertog titeln som kejsare efter sin far. Ludvig den fromme hade, i sin tur, en son med namnet Karl den skallige.

 

På drottningsidan finns också många tillnamn, i England fick Henry VIII dotter Mary tillnamnet den blodiga, för sin roll i att bränna protestanter. Hennes syster Elisabeth avrättade ungefär lika många religiösa avvikare, dock av den katolska tron, men slapp ett liknande tillnamn. Hon har istället gått till historien som Jungfrudrottningen eller Gloriana.

 

För i slutändan är det ofta politik och slump som bestämmer hur en kung eller drottning ska beskrivas för eftervärlden. De flesta namnen skapas i efterhand, för att en krönikör vill göra en poäng av en person eller händelse, för att en efterföljare vill trycka på sin egen storhet, gentemot en företrädare. Vissa namn har tillkommit bara för att det ska vara lättare att skilja de olika figurerna, som ofta har samma förnamn, i historien från varandra. Och kanske var Peter grymmare än genomsnittet, Karl frommare, galnare eller skalligare än de flesta. Johan var i alla fall blind! Och kanske har tillnamnen räddat en del personer från historiens glömska, ett udda tillnamn gör att vi fortfarande minns kungar som Johan den gode av Frankrike, Harald Hårfagre, Edward Bekännaren och Ludvig den stammande!

 

Facebooktwitterlinkedin