Hösten 1513 fick kung Henry VIII ett paket från sin fru och drottning, Katarina av Aragonien. Paketet innehöll en blodig kappa. Med paketet följde ett brev som Henry läste med blandade känslor.

Henry befann sig på fälttåg i Frankrike och hade intagit ett par mindre städer och slott under en kampanj som pågått sedan början av sommaren. Fälttåget genomförde kungen som en del i en överenskommelse med sin svärfar, Ferdinand av Aragonien, och riktades mot deras gemensamme fiende, Frankrike. De politiska intressena sammanföll också med Henrys egen ambition att få visa upp sig på slagfältet så som en kung borde. Han hade bara några år tidigare tillträtt den engelska tronen, och var nu ivrig att få visa upp även en krigisk sida. Han ansågs redan vara en av de vackraste regenterna i Europa, där flera av hans konkurrenter, som den franske kungen, och hans egen svärfar Ferdinand, var en generation äldre. Henry var ung och vacker, han hade en vacker fru och välfyllda skattkistor. Han var bildad, kulturell och energisk. Han hade Europas vackraste vader. Det han saknade var en stor militär seger.

Och därför befann han sig nu i Frankrike, där det fanns ära att vinna. Han hade lämnat sin drottning i England, som regent över landet. Katarina tog sitt uppdrag på allvar. I Henrys bortavaro styrde hon England med ena handen, och sydde baner till sin make med den andra. Gravid var hon också, och hennes många böner delades nog mellan det ofödda barnet och maken i Frankrike.

I augusti invaderade plötsligt den skotska kungen, James IV, för övrigt Henrys svåger, de norra delarna av England med en stor armé. Det var i princip en tradition. Skottarna invaderade ofta England när dess kung var utomlands. En viss förberedelse för detta fanns alltså, särskilt hos de mäktiga landägarna i norr. En armé, ledd av greven av Surrey, Thomas Howard, samlades raskt ihop och marscherade norrut. Katarina själv begav sig också norrut, tillsammans med reservtrupperna. Den skotska truppen var mycket större än Surreys trupper, men när de två arméerna möttes vid Flodden Field, i Northumberland i norra England, vände slaget snart till engelsmännens fördel. Skottarna gick ner sig i den mossiga terrängen, och engelsmännen tog hem slaget. Den skotske kungen fick en pil genom ansiktet och dog på platsen, tillsammans med drygt tusentals av sina män. Större delen av den skotska eliten utrotades i ett av de blodigaste slagen i engelsk historia. Katarinas reserver behövdes aldrig.

Efter slaget hävdas att listan över infångade skotska hästar fyllde 24 hela sidor. James IV sargade kropp togs till London tillsammans med hans blodiga kappa, rustning och ett halsband i form av ett kors, innehållande en flisa av det sanna korset. Katarina ville sända kroppen inlindad i kappan till sin make i Frankrike, men övertalades att skicka bara kappan.

Så kom det sig att Henry stod där med sin svågers blodiga kappa och ett triumferande brev från sin fru. Det mest avgörande slaget under Henrys hela tid som kung hade just utspelat sig, och han hade inte varit där. Istället hade hans drottning vunnit slaget. Kungen var stolt över sin drottning, men också avundsjuk.

Greven av Surrey belönades året efter slaget vid Flodden med titeln hertig av Norfolk. Skottlands nye kung, James V, var bara ett barn och tog inte makten själv än på många år. Drottning Margaret, mor till James V och syster till Henry VIII, gifte om sig med Archibald Douglas, greve av Angus, mot både det skotska rådets och Henrys vilja. Det ledde till att hon förlorade regentskapet och vårdnaden för sin son. Äktenskapet var en skandal.

Henry avslutade sitt fälttåg mot Frankrike och förhandlade fram ett giftermål mellan sin yngre syster Mary och den åldrande franske kungen. Det äktenskapet varade bara några månader innan kungen dog, enligt ryktet klarade inte hans hjärta av en så ung och vacker hustru som Mary. Mary gifte om sig med Henrys bäste vän Charles Brandon. Giftermålet var en skandal, men Charles och Mary var lyckliga tillsammans och Henry förlät dem ganska fort.

Tjugo år efter slaget vid Flodden gifte sig Henry med Anne Boleyn, ett barnbarn till hjälten från Flodden, greven av Surrey. Det var en skandal utan like i Europa. Katarina accepterade aldrig den påtvingade skilsmässan från Henry, och hade tillbringat sina senaste tio år för att strida för sin rätt som drottning. Henry borde ha kommit ihåg Katarinas styrka och talang från slaget vid Flodden. Då hade Englands historia sett annorlunda ut.

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: EnglandMäktiga kvinnor