Samma år som författaren till Gullivers resor, Jonathan Swift föddes, 1667, föddes också en av Englands rikaste arvtagerskor. Lady Elizabeth Percy skulle senare i livet reta upp just Jonathan Swift så mycket att han ägnade henne en föga smickrande satirisk skrift. Lady Elizabeth var vid sin födsel den enda arvingen till den elfte earlen av Northumberland, som dog när Lady Elisabeth var tre år. Hon kom från en mycket gammal släkt, med stora landområden och mycket pengar.

Redan som tolvåring giftes hon bort med en annan ensam arvinge, hertigen av Newcastles enda son, Henry, Earl av Ogle. Ett villkor i äktenskapskontraktet var att han bytte efternamn och tog hennes namn, Percy. På så sätt skulle den mäktiga ätten Percys namn leva vidare var det tänkt. Henry och Elizabeth såg ut att ha framtiden för sig, unga, rika och med en hertigtitel i sikte, men bara ett år senare dog Henry och lämnade Elizabeth som änka.

Lady Elizabeth fann sig åter vara ett hett villebråd på äktenskapsmarknaden. Friarna stod på rad och först i kön stod den mycket rika Thomas Thynne, känd för två saker. Det ena var hans stora inkomst som gett honom smeknamnet Tom of Ten Thousand. Det andra var hans vänskap med hertigen av Monmouth, Charles II illegitima och rebelliska son, som avrättades 1685 efter sitt misslyckade uppror mot James II. Vilken förövrigt var Monmouths egen farbror.

En annan person som armbågat sig långt fram i kön, men som knappast var lika högt sedd som friare av Elizabeths släktingar, var den 22-årige svenske krigaren greve Karl Johan von Königsmarck, äldre bror till greve Philip Christoph (greven i garderoben). Han hade tidigt i livet gått i Malteserordens tjänst och utmärkt sig redan som artonåring när han överlevde ett anfall på ett turkiskt skepp som sprängdes i luften medan Karl Johan var ombord. Han tog sig simmandes därifrån och fick Malteserkorset för sin insats. Till England kom han både som inhyrd krigare och för att söka sig en rik fru, eftersom finanserna var svagare än modet. Och ingen kunde vara lämpligare i Karl Johans ögon än Lady Elizabeth.

Det finns de som menar att Elizabeth och Karl Johan var förälskade och att Karl Johan lyckades övertala Elizabeth att gifta sig med honom i hemlighet. Väl framme vid altaret ska hon dock ha fallit i gråt och avslöjat att Thomas Thynne hade varit ännu snabbare än Karl Johan, och att hon redan var gift. Thomas hade kanske inte övertygat henne, men väl hennes släktingar. Mer troligt, eftersom det inte fanns någon anledning till att hemlighålla en vigsel mellan Thomas och Elizabeth, är att Karl Johan började uppvakta Elizabeth efter hennes giftermål. Vill man vara snäll kan man tillägga att han kan ha hört att äktenskapet var olyckligt, och att han drevs av en ridderlig vilja att rädda henne.

Elizabeth och Thomas Thynne gifte sig i mitten av november 1681. Inte heller det här äktenskapet blev långt för Elizabeth. I februari året efter sköts Thomas till döds vid Pall Mall i centrala London, bara ett stenkast från det kungliga residenset St James´s Palace, av tre män med alldeles för nära relationer till greve Karl Johan. De tre greps, tillsammans med Karl Johan, men där han fick stöd från bl.a. sin mor, som ska ha skrivit till kungen, hade de andra tre mindre lycka. Karl Johan frikändes som anstiftare till mordet på Elizabeths make, men de andra fälldes och hängdes.

Karl Johan flydde landet, utan Elizabeth, men med en vacker ung page i sitt följe. Pagen blev snabbt gravid och skandalen var ett faktum. Det visade sig att pagen egentligen var en engelsk grevinna. Karl Johan och grevinnan var inte gifta och ska, enligt Karl Johan själv, inte ha råd att gifta sig, eftersom det krävde ett ståndsmässigt leverne. Grevinnans släktingar var inte glada när paret fick en dotter. De skickade mor och barn i kloster, där modern dog några år senare. Karl Johan återtog sin militära karriär och stred tillsammans med sin farbror, Otto Wilhelm, mot turkarna. Han dog i en febersjukdom i augusti 1686, bara någon månad innan hans farbror sprängde Parthenon. Dottern, Marie Anne, växte upp och ska ha gift sig med en markis de Carcardon.

Men vad hände med Elizabeth Percy? Hon var efter Thomas Thynnes död dubbel änka vid femton års ålder, och nu mycket rik, som arvtagare till både sin egen och sina makars förmögenheter. För en ung kvinna, utan nära familj, fanns inte så många alternativ på 1600-talet. Bara fem månader efter Thomas död gifte hon sig för tredje gången. Denna gång med den fem år äldre Charles Seymour, sjätte hertig av Somerset. Liksom Elizabeths förste make fick Charles Seymour lova att han själv och alla deras barn skulle bära enbart efternamnet Percy. Elizabeth löste dock både honom och sig själv från detta när hon blev myndig vid 21 års ålder. Med det dog namnet Percy ut, i alla fall för ett tag. Det återupptogs en generation senare av Elizabeths barnbarn.

Inte heller detta äktenskap verkar ha varit särskilt lyckligt, men det var definitivt längre och mer fruktsamt än Elizabeths tidigare, och hon fick med tiden ett stort inflytande vid hovet. Hon var under fler år Mistress of the Robes, en mycket hög position, till drottning Anne. Drottning Anne, som bara var två år äldre, och Elizabeth var nära vänner. Hertigparet fick utstå en del kritik för sin vänskap med drottningen, och för att de utnyttjade henne för egen vinning. En av de som kritiserade Elizabeth var Jonathan Swift som i sin satiriska bok The Windsor Prophecy kallade henne Carrots och anklagade henne för att ha konspirerat med greve Karl Johan von Königsmarck för att få sin andre make mördad, och för att nu vilja förgifta drottningen. Även om inga namn nämndes var det tydligt vem som åsyftades. Drottningen var inte glad, hon behöll sin vänskap med Elizabeth livet ut, men hon vägrade att utnämna Swift till biskop. Swift fick återvända till Irland i onåd, och förlita sig på positioner som inte låg i drottningens hand i fortsättningen.

Hertigen av Somerset, Elizabeths make, förlorade så småningom drottningens gunst och blev av med sin position som Master of the Horse. Han var dock en av de höga adelsmän som drev igenom avtalet med Hannover, som gjorde George I till kung i England. De sista detaljerna i detta pysslade han med medan hans hertiginna satt vid drottning Annes dödsbädd.

Lady Elizabeth själv dog 1722, och fick därmed uppleva George I som kung av England. George I, som låtit mörda sin drottnings älskare och tillika brodern till den man som med all sannolikhet låg bakom mordet på Elizabeths andre make. Man kan undra vad George och Elizabeth pratade om när de möttes vid hovet i St James´s Palace.

 

Facebooktwitterlinkedin