År 1574 låg piratprinsessan illa till. Det gick rykten om att hon kommit över 100 000 silverdaler och nu ville kungen ha en bit av kakan. Han drog in hennes förläningar och lät arrestera henne och föra henne till Stockholm. Kungen hade goda skäl att agera, piratprinsessan hade kapat skepp hon inte hade tillstånd att kapa, höjt tullarna i sitt grevskap Arboga och pysslat med illegal vapenförsäljning och spannmålsexport.

Problemet var bara att piratprinsessan, vars namn var Cecilia, också var kungens lillasyster. Och liksom alla Gustav Vasas barn var Cecilia Vasa inte lätt att tas med. Hennes svar på broderns attack var att hävda att hon, som gift med en tysk markgreve, inte längre var en av kung Johans undersåtar, och att han inte hade rätt att döma henne. Hon erbjöd sig att genast lämna landet och resa till Tyskland, om Johan bara betalade ut den hemgift han var skyldig henne. Johan, som hade ont om pengar och sett Cecilias stora vinst på fartygskapning som ett sätt att fylla på sina egna kassakistor, vek sig. Cecilia återfick sina förläningar och fortsatte med sin verksamhet, såväl piratverksamheten på Östersjön som vapenexporten från Arboga och järnbruken däromkring.

Konflikten med Johan var inte den första Cecilia var inblandad i. Hela hennes liv var en serie konflikter på hög nivå. Cecilia föddes år 1540 som nummer fyra av Gustav Vasas totalt elva barn (nio blev vuxna), sju år efter halvbrodern Erik (XIV) och tre år efter helbrodern Johan (III). Yngst i syskonskaran var Karl (IX) som kom till världen när Cecilia var tio år. Eriks mor dog tidigt och Gustav Vasa gifte då om sig med Margareta Leijonhufvud, som blev mor till de övriga syskonen. Barnen växte upp en bit från hovet, vilket var vanligt i Europas kungahus. Ofta ansågs luften och atmosfären vid hovet vara farlig för barnen, de skickades istället till något slott på landet eller till en lämplig familj där de fick växa upp. Cecilias mor, drottning Margareta, dog när Cecilia var elva år och Cecilia bodde efter det hos olika släktingar. Hon omtalades för sin skönhet, den vackraste av kungens döttrar, och skolades för ett framtida dynastiskt äktenskap. Men Cecilia hade en egen vilja, som hon tidigt visade.

Hennes äldre syster Katarina gifte sig 1559 med en tysk greve, som valde Katarina framför Cecilia. När bröllopsföljet begav sig söderut från Stockholm följde Cecilia med. Sällskapet firade jul i Vadstena. I Vadstena observerade vittnen att brudgummens bror flera gånger klättrade in i Cecilias kammare. Storebror Erik, som också följt med sällskapet till Vadstena, underrättades och ska ha hittat Cecilia och hennes nya svåger Johan tillsammans. Den senare opassande oklädd. Erik var inte glad, det sägs ibland att han lät kastrera Johan, i vilket fall fängslades han och Cecilia skickades till Stockholm, där kungen skällde ut henne och, enligt Cecilia, slet av henne håret.

Till viss del ska Erik ha fått kliva in för att rädda Cecilia från kungens vrede, men när han själv blev kung några år senare införde han en förordning om hur kvinnor vid hovet skulle uppträda. Till grund för denna låg inte bara händelserna i Vadstena, utan även en fest som Cecilia och hennes systrar skulle ställt till med fester där de drack vin och dansade till skandalös italiensk musik.

Flera tänkbara äktenskap diskuterades för Cecilia, ett sprack på grund av skandalen i Vadstena, ett annat för att den tilltänkta mannen plötsligt dog. Han hade varit mycket förälskad, och en gång skickat musiker att spela under Cecilias fönster. Det verkar ingen ha uppskattat och Cecilia verkar inte ha sörjt honom särskilt mycket.

Först 1564 blev det bröllop för Cecilia. Den utvalde var Kristoffer, markgreve av Baden-Rodemachern. Direkt efter bröllopet påbörjas en lång resa för brudparet. De reste till England, dit de anlände efter ett drygt år, i september 1565. Orsaken till den långa restiden är att paret reste över Baltikum, Polen, genom Tyskland och Spanska Nederländerna, snarare än över Nordsjön. På vägen ska Cecilia ha försökt propagera för sin bror Johan, som Erik låtit fängsla. Hon besökte också sin syster Katarina i Tyskland.

Bara dagar efter ankomsten till London föder Cecilia sitt och Kristoffers första barn, Edward Fortunatus. Han får ett ståtligt dop i Westminster Abbey, och gudföräldrarna är drottning Elizabeth, ärkebiskopen av Canterbury och hertigen av Norfolk. Cecilia tas emot vid hovet med öppna armar och är ofta på bankett med drottningen, med vilken hon verkar ha kommit väl överens, vid julmässan fick Cecilia t.ex. inta nattvarden direkt efter Elizabeth, vilket visserligen inte bara berodde på vänskap utan också på hennes höga status som prinsessa, och bristen på kunglig familj i England under Elizabeths tid. Elizabeth hade inga levande syskon, eller syskonbarn, och hennes far hade inga levande bröder eller systrar, så några prinsar eller prinsessor fanns inte i landet.

Cecilias uppdrag i England var att sälja in sin bror kung Erik till drottningen. Erik var på friarstråt och drottningen behövde en make. Erik hade låtit måla ett porträtt i helfigur åt drottningen, och nu skulle hans syster försöka övertyga henne om Eriks potential som make och engelsk kung. Drottningen var inte intresserad men drog som vanligt ut på sitt svar.

Medan drottning Elizabeth funderade levde Cecilia och hennes hov det glada livet, långt bort från Eriks övervakande blick. Cecilia levde högt över sina tillgångar och när hon slutligen meddelade drottningen att hon tänkte lämna landet, fick hon veta att det inte kunde komma på fråga. Först måste hon betala sina skulder till de engelska kreditorerna. Kristoffer hade redan arresterats och nu skulle inte heller Cecilia få lämna landet. Det tog flera månader innan Cecilia slutligen, i april 1566, kunde familjen lämna England. Cecilia var åter gravid och när de kom till Baden-Rodemachern får paret sin andra son. Han är handikappad och Cecilia skyller det på det faktum att hennes följe attackerades av kreditorer i Dover, som konfiskerade hennes, och hennes hovdamer, finaste kläder och smycken.

Kvar i England hade Cecilia också lämnat en av sina hovdamer, Helena Snakenborg. Elizabeth hade bett henne stanna kvar i landet, i drottningens tjänst. Hon blev med tiden en av Elizabeths mest omtyckta hovdamer. Hon blev rik när hennes make (med vilken hon varit förlovad sedan 1566, men bara gift med sedan 1571 eftersom han var gift med en annan när de träffades) dog samma år som de gifte sig. Maken var bror till Katherine Parr, Henry VIII sista drottning, och Helena räknades därför som ingift i kungafamiljen, ett band hon stärkte genom sitt andra äktenskap med en kusin till drottning Elizabeths mor.

Cecilia fortsatte sitt liv i Baden-Rademachern och fick ytterligare tre söner innan hon och maken återvänder till Sverige 1571. Där har Erik avsatts och efterträtts av sin bror Johan. Ungefär samtidigt som Cecilia kommer till Kalmar kommer en engelsk affärsman dit, som av en slump visar det sig vara en av de kreditorer som konfiskerade Cecilias kläder i Dover. Han får snabbt finna sig i en femårig svensk fängelsevistelse. Cecilia passar också på att utöka sina tillgångar genom att konfiskera allt köpmannens gods, öga för öga…

Johan är den som ger Cecilia gods och gårdar i Sverige, bland annat får hon Arboga. Hon får också några skepp av sin bror. Dessa sätter hon in som kapare i Östersjön, med kungliga tillstånd att kapa engelska fartyg som handlat med Ryssland. Cecilia tillät dock sina fartyg att gå lite över de tillstånd de innehade och tillslut ansåg kungen att han måste ingripa. Det gick som det gick. Cecilia vann och återvände till Arboga där hon fortsatte styra enligt eget huvud. I Arboga föddes ytterligare en son innan spelplanen ändrades totalt för Cecilia.

Kristoffer dog plötsligt år 1575 och för att öka chansen för sönerna att få ärva hans grevskap, krävdes drastiska åtgärder. Cecilia blev katolik. Hennes nya katolska agenda upprörde vissa, kanske särskilt brodern Karl (Johan däremot flörtade själv med katolikerna), särskilt när Cecilia ville rusta upp franciskanernas konvent i Arboga. Men den katolska tron skulle öka sönernas chans att över faderns grevskap, eftersom den katolska delen av släkten var mäktigare än den protestantiska, enkelt uttryckt. Så fick Cecilia plötsligt ett brev från England, där drottning Elizabeths favorit greven av Leicester bad om hennes hand. Cecilia tackade nej. Hon såg ingen framtid för sig själv och sina sex katolska söner i det protestantiska England. Hennes bror avrådde henne också från äktenskapet, som också självklart var en del i ett politiskt spel i England. Istället skrev hon till påven och beklagade sig över att arvskiftet i Baden-Rodemachern gick så långsamt, hur skulle en fattig änka med sex barn klara sig utan de ägor som rätteligen tillkom hennes söner!

År 1578 kom en spansk kapten till Sverige och träffade Cecilia, de kommer under överläggningar varandra mycket nära och snart är Cecilia gravid. Hon lovar också att ställa upp skepp i ett krig mellan Spanien och Danmark, mot att hon får bli ståthållare någonstans, t.ex. i Nederländerna. Men det blir inget av detta fördrag, Johan förbjuder den spanske kaptenen att lämna Stockholm. Cecilia skapar då ny skandal genom att en natt muta sig in i Stockholm och för att träffa sin spanske kapten. Johan blir ursinnig, de vakter som låtit sig mutas döms till döden. Cecilia har nu fått nog av sina bröder, och av Sverige, och lämnar samma höst, 1579, landet med sina söner. Hon beger sig till Baden-Rodemachern där hon föder en dotter, bara känd under namnet Caritas. Sonen Edward var inte glad åt att hans mor fött en dotter utom äktenskapet och barnet lämnades bort till ett kloster, där flickan så småningom avlade löftena.

Resten av livet tillbringade Cecilia med att medla mellan olika delar av sin makes familj, för att sönerna skulle få sin arvsrätt och när de fått den, för att de skulle få behålla den. Hon reste omkring som diplomat och besökte också många av de närliggande hoven. Den pågående kampen i Europa mellan protestanter och katoliker, en strid som delade Cecilias egna och ingifta familj, gjorde allt mycket komplicerat. Båda sidor smutskastade den andra, protestanter spred t.ex. rykten att Cecilia drev ett horhus i Antwerpen (ibland Bryssel) och att Edward fått åka dit personligen och rycka henne ur syndens klor! Därtill kom att Cecilia alltid hade problem med pengar, och ofta fick fly från sina kreditorer. En gång ska hon ha fått fly in i ett biskopshus för att undkomma, en annan gång ska hon i sista stund ha fått kasta sig över gränsen till Lothringen för att rädda sig!

Orsaken till underskotten var inte att hon inte kunde hushålla, utan att pengar var lika med land, och familjens gods var inte statiska. År 1585 drogs alla hennes svenska gods in till kronan, och makens olika ägor låg ibland i Cecilias och hennes söners händer och ibland i fiendernas. Pengaflödet var därför mycket ojämnt. Trots sina svårigheter var Cecilia omtyckt i Europa, hon var respekterad och deltog som markgrevinna vid de kejserliga riksdagarna. Hon var också stridfull och drev sina processer om land och pengar till det yttersta, och hon vann dem ofta.

Cecilia levde fram till 1627 då hon avled 87 år gammal i Bryssel. Då hade alla hennes söner redan dött, liksom alla hennes syskon. På den svenska tronen satt hennes brorson Gustav II Adolf, och det trettioåriga kriget var nästan inne på sitt andra decennium. Kriget, som utvecklats ur de många striderna i Europa, hade varit lyckosamt för Cecilia, den protestantiska grenen av Kristoffers släkt hade slutligen drivits bort och hennes sonson var ny markgreve. Han återgäldade sin farmor för hennes oförtrutna kamp, och Cecilia levde de sista åren i en stil som anstod en åldrande prinsessa, med de vilda åren som pirat bakom sig.

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: Mäktiga kvinnorSverige