Den som tror att det var lättare att vara författare förr bör tänka om! Karriären för de tidiga författarna var sällan spikrak. Här är två exempel på brokiga karriärer!

Geoffrey Chaucer

Chaucer har gått till historien som författaren till Canterbury Tales och The Book of the Duchess, men han var mycket mer än så. Han var anställd av det kungliga hovet, och hans inkomst kom från hans tjänst som statsanställd byråkrat.

Chaucer föddes in i en köpmansfamilj i London år 1343. Efternamnet Chaucer kommer av det franska ordet för skomakare. En udda händelse i familjens historia tyder på att den inte var helt medellös. Geoffreys far kidnappades som tolvåring av sin faster, som ville gifta bort honom med sin egen dotter. Det hela slutade med höga böter och fängelsestraff för fastern.

Femton år gammal dyker Geoffrey upp som page hos grevinnan av Ulster. Grevinnan var gift med kung Edward III näst äldste son, Lionel. Geoffrey flyttade senare över till Lionels hushåll och tog där de första stegen mot ridderskap och även om han blev en väpnare fick han aldrig riddarslaget.

Under första stadiet av 100-årskriget blev Geoffrey tillfångatagen i Frankrike och Lionel fick lösa ut honom. Han reste sedan runt i Europa, troligen på uppdrag av Lionel eller hans grevinna. Under några år är han frånvarande från alla räkenskaper och det är att troligt att han under dessa år studerade, eftersom han senare kallar sig jurist. 1366 gifte sig Geoffrey med Philippa de Roet. Det var ett äktenskap med många fördelar. Philippa var hovdam hos Edward III drottning Philippa, och dessutom syster till Katherine Swynford, älskarinna och senare hustru till kungens tredje son John av Gaunt. Det är troligt att det var ett resonemangsäktenskap för så mycket kärlek verkar det inte ha funnits mellan makarna.

Chaucer skrev medan han var anställd vid hovet. The Book of the Duchess skrev han antagligen till John av Gaunts första hustru, Blanche av Lancasters ära. Hon dog 1368. När han inte skrev innebar hans jobb vid hovet att han skaffade saker till sin herre, levererade meddelanden och pengar, bäddade sängar, dukade bord, och tände facklor, allt på order av kammarherren som styrde hovet. Han reste även utomlands i tjänsten, som diplomat åt kungen och hans son John av Gaunt. Det var en omväxlande tjänst där det krävdes att man kunde hålla ”många bollar i luften”. Chaucer var uppskattad, han var diskret, kunnig, lärd och smidig.

Han ska ha ägt många böcker, det finns uppgifter om hela 60 böcker i hans ägo! Det är en enorm mängd för en man i hans ställning, före tryckpressens ankomst. Chaucer var en bokmal och en karriärist, och det fanns inte mycket tid i livet för familjen, som fick klara sig på egen hand. Att han alls hade tid att skriva, för hand, framstår som fantastiskt med tanke på alla hans resor. När hans fru dog, hoppades han att han inte skulle falla i fällan av äktenskap igen! De flesta av hans skrivna referenser till äktenskap är negativa eller satiriska.

Geoffrey Chaucer uppskattades av såväl kungen (både Edward III och dennes sonson Richard II) som av John av Gaunt, och både han och hans fru fick en hel del ersättningar, särskilt av John av Gaunt. Det kan ha spelat in att Geoffreys svägerska var Johns älskarinna, och så småningom hans tredje fru.

Så småningom var familjen Chaucer ganska rik med ett flertal årligen återkommande utbetalningar från olika medlemmar i kungafamiljen. Eftersom Geoffrey och hans fru från 1481 och framåt fick separata utbetalningar är det troligt att de levde som skilda. Det är möjligt, men inte på långa vägar säkert, att både Geoffrey och Philippa hade affärer utanför äktenskapet, och att två av barnen Chaucer var oäkta (ett hennes och ett hans).

Fram emot slutet av 1380-talet dalade Chaucers stjärna. Efter en kort tid i parlamentet blev Geoffrey av med en del av sina lukrativa uppdrag och han förlorade sitt hus i London. Kvar vara bara hans kungliga pension. John av Gaunt var i luven på sin brorson, Richard II, och så länge han var i trångmål var även Chaucer det, så fungerade lojalitetsbanden mellan herre och tjänare, eller mellan mecenat och författare. När John stod högre i kurs hos kungen några år senare förbättrades även Chaucers förhållanden. Geoffrey blev bland annat ansvarig för förbättringar på en rad olika slott (en sorts projektledare för renoveringar), och senare fick han en post som kunglig skogvaktare som han höll fram till 1398. Det var under den tiden han skrev Canterbury Tales. Geoffrey hann se Englands nästa kung, John av Gaunts äldsta son Henry IV (Geoffreys svägerskas styvson) men han hann inte avsluta sitt mästerverk innan han dog år 1400. Bara 23 av de planerade 160 berättelserna i Canterbury Tales vara klara vid Chaucers död.

Desiderius Erasmus

Desiderus, mer känd som Erasmus av Rotterdam, hade många strängar på sin lyra. Han var renässanshumanist, katolsk präst och teolog, samhällsreformist och lärare i en spännande tid. Han föddes runt 1466, och levde tillräckligt länge för att hinna delta i debatten kring Luthers kritik av kyrkan. Erasmus var för reformer inom kyrkan, men mot Luther och hans efterföljare. Han ville förändra kyrkan inifrån och drev på för en tredje väg, en medelväg. Erasmus är känd för eftervärlden som en av de största humanisterna, men hans liv var långt ifrån enkelt.

Exakt var och när Erasmus föddes är inte helt klart, men oftast anges 1466 och Rotterdam. Oavsett födelseort bodde han i Rotterdam under några år i sin barndom, men återvände sedan aldrig mer dit. Hans föräldrar var inte gifta, hans far var katolsk präst hans mor var möjligen hushållerska hos fadern. Erasmus växte upp med båda sina föräldrar, och sin bror, tills föräldrarna dog i pesten när han var tonåring. Föräldrarnas förhållande var därför ingen kortvarig historia. I hela sitt liv såg Erasmus sin egen oäkta börd som en skamfläck.

Erasmus fick en gedigen utbildning i olika klosterskolor. Sin utbildning till trots var det svårt att hitta försörjning när föräldrarna dött och Erasmus valde att bli munk och lät även prästviga sig för att få en försörjning, kanske hade hans far gjort ett liknande val, utan att egentligen vara intresserad av ett liv i Guds tjänst. Erasmus fick ganska snart ett erbjudande om att bli sekreterare åt en biskop, och fick dispens från klosterreglerna, med hänvisning både till sin dåliga hälsa och till sina studier. Senare fick han en permanent dispens från klosterreglerna. Han behövde därför inte bo i kloster, eller leva efter de vanliga reglerna, även om det förväntades att han skulle vara måttfull och kysk. Han studerade vid många universitet runt om i Europa.

Erasmus kom att flacka runt i Europa under större delen av sitt liv, han ville ha försörjning och uppskattning men var inte beredd att binda upp sig vid något, han ville inte beskära sin egen frihet. Av det följde en ständig brist på pengar. Erasmus smickrade gärna de han trodde kunde ge honom något, men var högst ekonomisk när det gällde smicker. Den som inte kunde ge honom något, eller som förlorat inflytande mellan olika utgåvor av Erasmus verk, kunde räkna med att bli strukna ur förord och dedikationer.

Till England kom han första gången 1499. Han hade då en inbjudan från Lord Mountjoy, som stod högt i gunst hos kungahuset och var lärare åt den blivande Henry VIII. Här hoppades Erasmus på en stadig position med inflytande i hovkretsar och humanistiska tänkare i sin närhet. Förutom Mountjoy fanns även en ung Thomas More i kretsen kring prins Henry. Erasmus uppskattade båda dessa män, särskilt More som blev en nära vän. Erasmus första möte med prins Henry var en pinsam upplevelse, More som introducerade honom, hade tagit med sig en egenskriven text som gåva till prinsen. Erasmus kom tomhänt. Under de kommande dagarna fick han raskt knåpa ihop en text att presentera för prinsen. Den räknas inte till hans mästerverk.

Det fanns dock inga jobb i prinsens hushåll och ganska snart lämnade Erasmus England igen. Han hade fått en del pengagåvor för att kunna ta sig över till kontinenten, men dessa förlorade han i tullen, England var mitt i ett uppror och det var inte tillåtet att föra ut pengar ur landet! Erasmus var missnöjd.

År 1505 var Erasmus tillbaka i England, på omvägar återigen inbjuden av Lord Mountjoy. Tiden mellan hans besök i England hade använts till studier, bl.a. i Paris, och han började nu finna sin egen stil. Han läste grekiska och kunde arbeta med de tidiga kyrkofädernas texter, och Nya Testamentet, på originalspråk. Att slå sig fram vid det engelska hovet krävde dock mer än kunskap i grekiska och en humanistisk syn på kunskap. Det krävde en lojalitet som Erasmus inte var beredd att ge. Istället återupptog Erasmus sin vänskap med Thomas More.

Vid årsskiftet 1506 skickade Erasmus en nyårsgåva i form av en nyskriven text, till Richard Fox som han trodde kunde hjälpa honom att komma vidare i karriären. Richard Fox var biskop och stod högt hos kungen. Just det nyåret och den kommande våren var Fox dock upptagen med politik på högsta nivå och hade inte tid att ta in nya intryck. Det är oklart om han ens läste Erasmus gåva. Han skickade liknande gåvor även till andra möjliga välgörare men det i sig var ett problem, han fick rykte om sig att vara illojal och söka sig till flera herrar på samma gång. Hans följebrev var också både för sliskiga och för distanserade för att göra ett bra intryck på mottagaren.

Till slut fick han ändå en chans! Under 1506 fick han frågan om han ville följa med sönerna till en av kungens läkare, en genuesare, till Italien och övervaka deras utbildning där. Erasmus, än en gång trött på England, tog chansen. Hans resa sammanföll dock med påvens krigståg mot det venetianska inflytandet över norra Italien, och Erasmus tvingades lämna Bologna när påven och hans armé tågade in i staden. Erasmus tog en chans och skrev till prins Henry, och fick några månader senare svar! Det skulle dock dröja ytterligare några år innan Erasmus återkom till England. Först 1509, när prins Henry blivit Henry VIII, fick han en inbjudan att återkomma. Åter var det Lord Mountjoy som stod för inbjudan. För Erasmus, fast i Italien utan försörjning, var Mountjoys inbjudan och betalda återresa en gest från ovan. Men med erbjudandet om livslång finansiering fanns också kravet på exklusivitet och lojalitet mot England. Erasmus tvekade och en vän skrev till honom att det ”är trevligt att vara rik, men ännu trevligare att vara fri”. Erasmus hade däremot fått nog av att vara fri, men fattig och sjuk. Han återvände till England.

Den här gången stannade han några år, innan han åter, missnöjd, drog vidare till kontinenten. Han blev heller aldrig nöjd, i England klagade han på allt från ölet till vädret och att han inte fick tillräckligt med vin (av medicinska skäl – han hade gallsten). Trots sina framgångar med sina skrifter och sitt höga anseende som humanist var han aldrig nöjd utan sökte ständigt efter en ny och bättre situation, där han skulle uppskattas som han ansåg sig förtjäna. Hans produktion var stor och varierad. Det beräknas att han under 1530-talet stod för mellan 10 och 20 % av all bokförsäljning i Europa, en enorm siffra! År 1536 accepterade han en inbjudan till Brabant, för att arbeta där, men dog på vägen dit, förevigt missnöjd, trots sina stora framgångar.

Facebooktwitterlinkedin