Under slutet av 1700-talet och under 1800-talet blev det vanligt med tapeter. Tryckteknikerna hade förbättrats och tapeter blev billiga nog även för den framväxande borgarklassen i England. De nya salongerna och vardagsrummen i städerna dekorerades med tapeter i starka färger och fantastiska mönster.

Tyvärr innehöll dessa tapeter en hel del arsenik, särskilt de populära gröna nyanserna. Arseniken skapade giftiga gaser och dessutom avgav tapeterna giftigt damm. Den dåliga ventilationen underlättade också för mögelsporer att sprida sig. Allt detta andades in av de som bodde i husen.

En av orsakerna till att traditionen att åka till kusten och bada i havet, av medicinska skäl, faktiskt fungerade, var att människorna då kom ut från sina giftiga hus och andades in frisk luft under en period.

Arsenik i tapeter förbjöds aldrig i England, men på 1860-talet började man förstå risken med ämnet och tapeter började saluföras som ”arsenikfria”.

 

Facebooktwitterlinkedin
Kategorier: Vändpunkter